Vernissage

 Sätermannen inbjöds idag till vernissage. Inte i sin egenskap av en av stadens framträdande kulturpersonligheter, utan helt enkelt i egenskap av Säterbo. Det är något av det fina med småstäder, alla är välkomna! När det därtill var gossarna på Sätermannens älskade förvärvsknäck (i samklang med en aktad kollega) som stått för det konstnärliga var valet mellan Tv-soffa och konstnärlig utställning enklare än vanligt denna Lördagsförmiddag.

Att dyka upp på en intellektuellt kulturell social tillställning bland traktens societet tillsammans med förra årets vackraste kvinna, Hundförerskan, är förvisso trevligt med ändå ett uns obekvämt för undertecknad. Lite som att medvetet parkera en flång Merca där alla kan se den, ett lätt illaluktande självgott jag anser mig tillhöra den priviligerade överklassen beteende, ett se på mig så mycket bättre det har gått för mig än för er beteende som den modeste Sätermannen inte känner sig bekväm med. (Lyckligtvis vet envar som är bekant med Sätermannen att hans tur med den så mycket bättre hälften är just tur).

Nästan för övertydligt, å ändå så svårt att se för vissa...

Ödmjukt