En fågel?

 Ett plan? Stålmannen? Sätermannen? Nej, det är ett GOTT NYTT ÅR!

Precision?

Det är fult att peka.

 Kolvdags igen. Pilen mot utblåset, säkert som att Jehovas knackar dörr. En stake vänd så att bulten träs i mellan insug och utblås har jag hittills aldrig hört talas om/sett på vykort/stött på. Trots att det känns ytterst osannolikt har det, som alla andra tekniska lösningar, antagligen av någon någon gång av någon anledning på någons maskin testats. Men inte på min snöskoterpuffra, nä. Här misstänktes snarare en undermålig produkt från en av de minst nogräknade lågprisproducenterna i nått land där den stackars arbetskraften får 25 öre timmen för att manufakturera värdelösa kopior. Tji fick Sätermannen, istället ytterligare en lärdom. Polaris har av diffus anledning valt att märka sina kolvar med pilen mot magneten. (Vilket jag naturligtvis med hjälp av en knasterstudie räknat ut redan innan "svaret" Googlades fram!)

 Ödmjukt

Hjälp

 Han önskade sig lite hjälp till släpvagnskörkortet han håller på att ta.

 Ödmjukt

Tradition

Samma vägg som förra året som förra året som förra året som förra året som förra året som...

 Just den här tiden på året känner man lite extra för att inte förändra saker, ting o förehavanden. I svenska hem letas antagligen mängder av artefakter, reliker och ikoner fram ur förråd för att ställas på samma plats som förra året den här tiden. Nå, att låta allt vara som vanligt och att gå lite tillbaks till sina rötter ger en mysig känsla av trygghet, det kan vi vara värda.

 Ödmjukt

Veckans vishet

 Får man som man vill behöver man inte tjata.

 Ödmjukt

Himmelriket

Doftgran

 Den himmel de rättrogna talar om passar kanske inte alla smakinriktningar (å enligt Jehovas ryms ju heller inte speciellt många där) detta kan vara bakgrunden till den här teorin om individuella himmelriken. Var och en får det himmelrike just de önskar. Nå, om det förhåller sig så och Sätermannen sköter sina kort så till den grad att Per med boken, den viktigaste av bokföringar, ger sitt klartecken på den yttersta dagen kommer också ni att bjudas in som gäster. Bjudas in till ett paradis där det doftar underbart av förbränd tvåtaktsolja, och om det spelas bakgrundsmusik i de saligas boning kommer det att utföras av en harpaspelare så skicklig att hen med utsökt precision efterhärmar pingel-ljudet från en stressad kylfläns.

 Ödmjukt

Tank

Love is in the air!

Mattsvart är en bra grund. Kräver inte alltför mycket av underarbetaren o köps billigt i enkel spruttbutt både här och där. Sen brukar det balla ur. Flammor, Malteserkors och kracklack var hur det ballat ur här. Förvånad att dödskallarna lyste med sin frånvaro.

Ni som varit med ett tag vet att Sätermannen har lite svårt för den typ av ”manlighet” som representeras med svarta T-shirts, skallar, kors och skräckinjagande hårväxter i ansiktet. Sjömoppen behövde ”avmannas” lite för att bli en värdig kärlekens krigare, så min vän dekalkomanimanufaktörn vidtalades. Mattsvart är en bra grund. På det ett stort härligt gott rött hjärta (ett hjärta e alltid rött, ett hjärta har alltid rätt. Imperiet). Planerna på söta, kärleksfulla flammor i vit pärlemor skippades till förmån för mängder av söta, små hjärtan i pärlemor.

Känns bra att inte vara en del i och bygga ytterligare på den brutalitet, styrka, o tuffhet som motorcykelintresset tyvärr ibland förknippas med. Istället hade vi med enkla medel ordnat en söt tank som hjälper den gamla motorcykeln att sprida ett kärlekens, glädjens och samförståndets budskap.

Sen kör vi ifrån de djävlarna.

 Ödmjukt

Banalt

  Känner att gårdagens inlägg gränsade till banalt. En ordinär historia om en vanlig bruksbil är under vad man bör kunna förvänta sig av en litterär begåvning som Sätermannen. Att bilen ifråga är mycket körglad o att inte ens Sätermannens liv är sprängfyllt av intressanta anekdoter utgör egentligen inga förmildrande omständigheter. Uppskrytande av ett specifikt bilmärke framför något annat är inte bara banalt utan också lite barnsligt. Nå, när man bildgooglar banalt dyker en söt, blond tjej upp. Detta är synnerligen banalt i kampen om uppmärksamhet i mediebruset. Att kämpa för uppmärksamhet i mediebruset är även det banalt... Hoppas att nästa inlägg blir något av intresse för någon. Vi får se.

Ödmjukt.

Körglädje

  Genom en kombination av tveksamt omdöme och tur (bägge dessa på Sätermannens konto, den bättre hälften har naturligtvis inga brister i sitt omdöme, tyvärr heller inte i samma omfattning den tur hon påstår att jag i min egenskap av mindre vetande tycks besitta) blev Hundförerskan härom aftonen med ny bil. Naturligtvis är den inte ny i betydelsen just lämnat fabriken, utan ny i betydelsen ny i hennes ägo. Bilar är för oss bruksföremål som inte tillåts äta upp någon större del av ekonomin, trots detta är det naturligtvis skoj om bilen är skoj. Denna vagn har sin stora kaross, sin lilla motor och sina fyrtio tusen mil till trots en balans, substans och respons som med lätthet och snabbhet lockar fram arton-åringen ur den mogne mannen (för en man uppstår visserligen detta med vilket motoriserat fordon som helst...) Riktigt skitkul att trycka in antiantispinnknappen och ta ett varv till runt handlarnas parkering!

Dagens tips. Livet är för kort för att åka något annat än BMW.

 Ödmjukt.

Ibland

 Men lyckligtvis bara ibland, blir jag så barnsligt obstinat.
 Ödmjukt

Stumma ben

 Att en illiterat soffpotatis börjar motionera och därefter startar sig en blogg är särdeles osannolikt. När det väl hänt är det därför kanske inte ens konstigt att bland motorer, skrönor, pessimistiska livsbetraktelser och Jehovashån som ligger i bloggarens naturliga sfär är det de små, få och okunniga inläggen om träning som från allmogen röner viss uppskattning. Stumma ben är ett sånt där uttryck de svänger sig med på sport TV, tills nu har det varit en uttryck utan innebörd för min del. Efter morgonens ”promenad” är Sätermannen en insikt rikare. Orken o flåset fanns där, men benen helt enkelt vägrade röra sig i ett raskt tempo, istället betedde de sig som ett par frusna tallstockar. Man lär så länge man lever, man lever så länge man lär.

 Ödmjukt

Saker man kan o saker man inte kan

 I förmiddags drog jag lite el i nya sovrummet, faktiskt så kan jag lite grundläggande om det. Reste senare till grannbyn för att reparera en snöskoter åt en bekant, även snöskoterreparationer bemästrar jag hjälpligt. På hemvägen svängde jag förbi vännen Picken o hjälpte honom konstatera att de idéer han hade om dödmansgreppets inkoppling på ismoppen var riktiga, koppla lite el på fordon från före CAN bus kan jag. Hemkommen igen hjälpte jag Hundförerskan med sänghimmelmonteringen (bygga sådana kan hon, o tillsammans kunde vi montera den) alltmedan jag väntade på flipperspelsmekanikern som skulle komma förbi under eftermiddagen.

Reparera flipperspel kan jag inte. När flippermeken tittat, provat o kliat sitt huvud visste han också, med säkerhet, att Sätermannen inte kan reparera flipperspel. Om jag inte låtit mina okunniga fingrar pilla på saker de inte begrep hade nog inte felen varit fler och större än att det vid det här laget fungerat, men istället krävs nu något ytterligare besök av expertisen innan poängen tas... Tapetseringsförsök och lödningar som nyligen lags tid och bränts livslust på borde lärt mig detta. Uppenbart är jag lite för trög och lite för envis för att ta lärdom. Flipperspel av de årgångar som intresserar Sätermannen är dessutom elektromekaniska, alltså uppbyggda så att el får mekaniska saker att hända, eftersom jag kan lite om el o lite om mekanik borde det ju gå... Flipperspelsreparationer ska jag tametusan ta o lära mig!

 Ödmjukt

Dåligt samvete, sämre ursäkt

Skäms

  Låg i ett mysigt Fredagsbad och läste ikapp på Mahognybloggen, konstaterade att den gode Lester fått till det tom bättre än vanligt. Djup, insikter, sedvanligt Fredagsdrickande, Kung Bore och Fröken Boye. Bland annat. Kände en liten sorg över att jag i min egenskap av Godtemplare inte heller denna Fredag kunde bidra med någon rusromantisk ögonblicksbild. Tänkte att man nog borde skicka någon annan liten uppmuntrade kommentar vid något tillfälle. Tänkte att det tillfället kanske kunde vara ikväll. Tänkte på nått annat o kollade istället Sätermannens blogg, vore ju kul om någon kommenterat det senaste inlägget. Fick ett samvete gränsande till rysligt dåligt när jag förstod att jag inte bara underlåtit att göra Lester glad utan dessvärre istället gjort honom ledsen! För detta finns ingen godtagbar ursäkt. Den mediokra ursäkt jag ändå tar till för att i någon mån dämpa samvetets brus får bli att tapetsering och lödning trots allt har vissa gemensamma nämnare. Att de båda handlar om sammanfogning är den uppenbart värdelösa ursäkten, den något mindre dåliga ursäkten är att de har det gemensamt att Sätermannen försöker överskyla det faktum att hans medfödda talanger och hans inlärda kunskaper på dessa områden underträffar varandra så till den milda grad att han försöker hålla sin självkänslas luftintag över vattenlinjen genom att skylla på yttre omständigheter. Yttre omständigheter och Jehovas vittnen.

Ödmjukt.

Idiotsysslelistan

Eldgaffel

  Lödning. Lödning ska vi idag fylla på idiotsysslelistan med. Liksom vid tapetsering smyger under sysslans utövning sig på ett språk som man egentligen inte vill ta i sin mun, liksom vid tapetsering fås vid lödningssysslan en kraftig och kännbar försämring av humöret, liksom vid tapetsering lämnar lödningen en människa med känslan att hon förlorat en stund av sitt liv. Förmodligen är också någon Jehovas inblandad någonstans i denna maliciösa avart av svetsning. Förstår inte hur det ens på papperet ska vara möjligt att lyckas med slik operation, en uppvärmning till smältpunkten för den använda tennlegeringen är så vitt jag kan förstå kärnan i denna process, men det enda Sätermannen någonsin lyckats få varmt med lödkolven är ett o annat finger.?. Detta oaktat om lödkolven varit dyr, billig, skitbillig eller av den ålderdomliga modell som monteras på en gasolflaska och uppvärms medelst denna.

 Ibland hade mitt liv varit enklare om jag haft mindre envishet och mer slantar. I det stora hela är min tillvaro dock helt OK, å nu börjar jag med stigande ålder och därtill hörande förstånd få en liten lista på vad jag skall undvika för att hålla tillvaron så.

Ödmjukt.

Veckans sanning

 En man med en biltrailer är aldrig utan vänner.
 Ödmjukt

Präzision

En jordfräs är ingen ursäkt för ett hafsverk ansåg Triumph Werke Nürnberg 

  Att förr var bättre och att tyska prylar är gedigna är fördomar vi alltid kan lita på. Hittade i kväll ytterligare bevis för dessa teser, båda i en pryl. Se bara märkningen på en tysk kolvtopp från förr.

 Ödmjukt.