En fågel?

 Ett plan? Stålmannen? Sätermannen? Nej, det är ett GOTT NYTT ÅR!

Precision?

Det är fult att peka.

 Kolvdags igen. Pilen mot utblåset, säkert som att Jehovas knackar dörr. En stake vänd så att bulten träs i mellan insug och utblås har jag hittills aldrig hört talas om/sett på vykort/stött på. Trots att det känns ytterst osannolikt har det, som alla andra tekniska lösningar, antagligen av någon någon gång av någon anledning på någons maskin testats. Men inte på min snöskoterpuffra, nä. Här misstänktes snarare en undermålig produkt från en av de minst nogräknade lågprisproducenterna i nått land där den stackars arbetskraften får 25 öre timmen för att manufakturera värdelösa kopior. Tji fick Sätermannen, istället ytterligare en lärdom. Polaris har av diffus anledning valt att märka sina kolvar med pilen mot magneten. (Vilket jag naturligtvis med hjälp av en knasterstudie räknat ut redan innan "svaret" Googlades fram!)

 Ödmjukt

Hjälp

 Han önskade sig lite hjälp till släpvagnskörkortet han håller på att ta.

 Ödmjukt

Tradition

Samma vägg som förra året som förra året som förra året som förra året som förra året som...

 Just den här tiden på året känner man lite extra för att inte förändra saker, ting o förehavanden. I svenska hem letas antagligen mängder av artefakter, reliker och ikoner fram ur förråd för att ställas på samma plats som förra året den här tiden. Nå, att låta allt vara som vanligt och att gå lite tillbaks till sina rötter ger en mysig känsla av trygghet, det kan vi vara värda.

 Ödmjukt

Veckans vishet

 Får man som man vill behöver man inte tjata.

 Ödmjukt

Himmelriket

Doftgran

 Den himmel de rättrogna talar om passar kanske inte alla smakinriktningar (å enligt Jehovas ryms ju heller inte speciellt många där) detta kan vara bakgrunden till den här teorin om individuella himmelriken. Var och en får det himmelrike just de önskar. Nå, om det förhåller sig så och Sätermannen sköter sina kort så till den grad att Per med boken, den viktigaste av bokföringar, ger sitt klartecken på den yttersta dagen kommer också ni att bjudas in som gäster. Bjudas in till ett paradis där det doftar underbart av förbränd tvåtaktsolja, och om det spelas bakgrundsmusik i de saligas boning kommer det att utföras av en harpaspelare så skicklig att hen med utsökt precision efterhärmar pingel-ljudet från en stressad kylfläns.

 Ödmjukt

Tank

Love is in the air!

Mattsvart är en bra grund. Kräver inte alltför mycket av underarbetaren o köps billigt i enkel spruttbutt både här och där. Sen brukar det balla ur. Flammor, Malteserkors och kracklack var hur det ballat ur här. Förvånad att dödskallarna lyste med sin frånvaro.

Ni som varit med ett tag vet att Sätermannen har lite svårt för den typ av ”manlighet” som representeras med svarta T-shirts, skallar, kors och skräckinjagande hårväxter i ansiktet. Sjömoppen behövde ”avmannas” lite för att bli en värdig kärlekens krigare, så min vän dekalkomanimanufaktörn vidtalades. Mattsvart är en bra grund. På det ett stort härligt gott rött hjärta (ett hjärta e alltid rött, ett hjärta har alltid rätt. Imperiet). Planerna på söta, kärleksfulla flammor i vit pärlemor skippades till förmån för mängder av söta, små hjärtan i pärlemor.

Känns bra att inte vara en del i och bygga ytterligare på den brutalitet, styrka, o tuffhet som motorcykelintresset tyvärr ibland förknippas med. Istället hade vi med enkla medel ordnat en söt tank som hjälper den gamla motorcykeln att sprida ett kärlekens, glädjens och samförståndets budskap.

Sen kör vi ifrån de djävlarna.

 Ödmjukt

Banalt

  Känner att gårdagens inlägg gränsade till banalt. En ordinär historia om en vanlig bruksbil är under vad man bör kunna förvänta sig av en litterär begåvning som Sätermannen. Att bilen ifråga är mycket körglad o att inte ens Sätermannens liv är sprängfyllt av intressanta anekdoter utgör egentligen inga förmildrande omständigheter. Uppskrytande av ett specifikt bilmärke framför något annat är inte bara banalt utan också lite barnsligt. Nå, när man bildgooglar banalt dyker en söt, blond tjej upp. Detta är synnerligen banalt i kampen om uppmärksamhet i mediebruset. Att kämpa för uppmärksamhet i mediebruset är även det banalt... Hoppas att nästa inlägg blir något av intresse för någon. Vi får se.

Ödmjukt.

Körglädje

  Genom en kombination av tveksamt omdöme och tur (bägge dessa på Sätermannens konto, den bättre hälften har naturligtvis inga brister i sitt omdöme, tyvärr heller inte i samma omfattning den tur hon påstår att jag i min egenskap av mindre vetande tycks besitta) blev Hundförerskan härom aftonen med ny bil. Naturligtvis är den inte ny i betydelsen just lämnat fabriken, utan ny i betydelsen ny i hennes ägo. Bilar är för oss bruksföremål som inte tillåts äta upp någon större del av ekonomin, trots detta är det naturligtvis skoj om bilen är skoj. Denna vagn har sin stora kaross, sin lilla motor och sina fyrtio tusen mil till trots en balans, substans och respons som med lätthet och snabbhet lockar fram arton-åringen ur den mogne mannen (för en man uppstår visserligen detta med vilket motoriserat fordon som helst...) Riktigt skitkul att trycka in antiantispinnknappen och ta ett varv till runt handlarnas parkering!

Dagens tips. Livet är för kort för att åka något annat än BMW.

 Ödmjukt.

Ibland

 Men lyckligtvis bara ibland, blir jag så barnsligt obstinat.
 Ödmjukt

Stumma ben

 Att en illiterat soffpotatis börjar motionera och därefter startar sig en blogg är särdeles osannolikt. När det väl hänt är det därför kanske inte ens konstigt att bland motorer, skrönor, pessimistiska livsbetraktelser och Jehovashån som ligger i bloggarens naturliga sfär är det de små, få och okunniga inläggen om träning som från allmogen röner viss uppskattning. Stumma ben är ett sånt där uttryck de svänger sig med på sport TV, tills nu har det varit en uttryck utan innebörd för min del. Efter morgonens ”promenad” är Sätermannen en insikt rikare. Orken o flåset fanns där, men benen helt enkelt vägrade röra sig i ett raskt tempo, istället betedde de sig som ett par frusna tallstockar. Man lär så länge man lever, man lever så länge man lär.

 Ödmjukt

Saker man kan o saker man inte kan

 I förmiddags drog jag lite el i nya sovrummet, faktiskt så kan jag lite grundläggande om det. Reste senare till grannbyn för att reparera en snöskoter åt en bekant, även snöskoterreparationer bemästrar jag hjälpligt. På hemvägen svängde jag förbi vännen Picken o hjälpte honom konstatera att de idéer han hade om dödmansgreppets inkoppling på ismoppen var riktiga, koppla lite el på fordon från före CAN bus kan jag. Hemkommen igen hjälpte jag Hundförerskan med sänghimmelmonteringen (bygga sådana kan hon, o tillsammans kunde vi montera den) alltmedan jag väntade på flipperspelsmekanikern som skulle komma förbi under eftermiddagen.

Reparera flipperspel kan jag inte. När flippermeken tittat, provat o kliat sitt huvud visste han också, med säkerhet, att Sätermannen inte kan reparera flipperspel. Om jag inte låtit mina okunniga fingrar pilla på saker de inte begrep hade nog inte felen varit fler och större än att det vid det här laget fungerat, men istället krävs nu något ytterligare besök av expertisen innan poängen tas... Tapetseringsförsök och lödningar som nyligen lags tid och bränts livslust på borde lärt mig detta. Uppenbart är jag lite för trög och lite för envis för att ta lärdom. Flipperspel av de årgångar som intresserar Sätermannen är dessutom elektromekaniska, alltså uppbyggda så att el får mekaniska saker att hända, eftersom jag kan lite om el o lite om mekanik borde det ju gå... Flipperspelsreparationer ska jag tametusan ta o lära mig!

 Ödmjukt

Dåligt samvete, sämre ursäkt

Skäms

  Låg i ett mysigt Fredagsbad och läste ikapp på Mahognybloggen, konstaterade att den gode Lester fått till det tom bättre än vanligt. Djup, insikter, sedvanligt Fredagsdrickande, Kung Bore och Fröken Boye. Bland annat. Kände en liten sorg över att jag i min egenskap av Godtemplare inte heller denna Fredag kunde bidra med någon rusromantisk ögonblicksbild. Tänkte att man nog borde skicka någon annan liten uppmuntrade kommentar vid något tillfälle. Tänkte att det tillfället kanske kunde vara ikväll. Tänkte på nått annat o kollade istället Sätermannens blogg, vore ju kul om någon kommenterat det senaste inlägget. Fick ett samvete gränsande till rysligt dåligt när jag förstod att jag inte bara underlåtit att göra Lester glad utan dessvärre istället gjort honom ledsen! För detta finns ingen godtagbar ursäkt. Den mediokra ursäkt jag ändå tar till för att i någon mån dämpa samvetets brus får bli att tapetsering och lödning trots allt har vissa gemensamma nämnare. Att de båda handlar om sammanfogning är den uppenbart värdelösa ursäkten, den något mindre dåliga ursäkten är att de har det gemensamt att Sätermannen försöker överskyla det faktum att hans medfödda talanger och hans inlärda kunskaper på dessa områden underträffar varandra så till den milda grad att han försöker hålla sin självkänslas luftintag över vattenlinjen genom att skylla på yttre omständigheter. Yttre omständigheter och Jehovas vittnen.

Ödmjukt.

Idiotsysslelistan

Eldgaffel

  Lödning. Lödning ska vi idag fylla på idiotsysslelistan med. Liksom vid tapetsering smyger under sysslans utövning sig på ett språk som man egentligen inte vill ta i sin mun, liksom vid tapetsering fås vid lödningssysslan en kraftig och kännbar försämring av humöret, liksom vid tapetsering lämnar lödningen en människa med känslan att hon förlorat en stund av sitt liv. Förmodligen är också någon Jehovas inblandad någonstans i denna maliciösa avart av svetsning. Förstår inte hur det ens på papperet ska vara möjligt att lyckas med slik operation, en uppvärmning till smältpunkten för den använda tennlegeringen är så vitt jag kan förstå kärnan i denna process, men det enda Sätermannen någonsin lyckats få varmt med lödkolven är ett o annat finger.?. Detta oaktat om lödkolven varit dyr, billig, skitbillig eller av den ålderdomliga modell som monteras på en gasolflaska och uppvärms medelst denna.

 Ibland hade mitt liv varit enklare om jag haft mindre envishet och mer slantar. I det stora hela är min tillvaro dock helt OK, å nu börjar jag med stigande ålder och därtill hörande förstånd få en liten lista på vad jag skall undvika för att hålla tillvaron så.

Ödmjukt.

Veckans sanning

 En man med en biltrailer är aldrig utan vänner.
 Ödmjukt

Präzision

En jordfräs är ingen ursäkt för ett hafsverk ansåg Triumph Werke Nürnberg 

  Att förr var bättre och att tyska prylar är gedigna är fördomar vi alltid kan lita på. Hittade i kväll ytterligare bevis för dessa teser, båda i en pryl. Se bara märkningen på en tysk kolvtopp från förr.

 Ödmjukt.

Anonym

 Jäklar i min låda! Den första anonyma kommentaren! Nån som inte ingår i min bekantskapskrets ingår i läsekretsen, alternativt någon ur bekantskapskretsen vill inte förknippas med min läsekrets. Vilket som, Sätermannen börjar tydligen bli ett fenomen att räkna med.
 Ödmjukt

Bodypump

Återigen lite motionsblogg...

 Så hette det visst. Nån typ av motionsform som kollegan lurade med mig på i förmiddags, kvinnans list övergår, med råge, mannens förstånd. Visst var det skönt att få röra på sig och visst fick kroppen en inte obehövlig genomkörare, detta trots att jag i min ödmjukhet använde 50 % av de vikter den trettonåriga tösen framför mig hade på sin stång. Men nä, jag kommer inte att frekventera träningslokalen. Saknas taktkänslan samtidigt som koordinationsförmågan och kroppskontrollen är låg och förmågan att förstå talade instruktioner är tveksam gör man med fördel annat med sina Lördagsförmiddagar. Sätermannen är dessutom mer av en enstöring än ett anpassat flockdjur, ensamma promenader längs ensliga grusvägar får även fortsatt bli melodin här. Tvivelsutan är jag ändå nöjd med min morgon. Lite nöjd för att jag vågade. Lite nöjd för att jag orkade.

Dagens tips: Gör något du inte förväntade dig av dig själv.

 Ödmjukt.

46

Världens mest kände doktor?

  Än så länge är inläggsantalet inte stort nog att firas med en Fiat-modell. Däremot har den här gossen definitivt gjort sig förtjänt av en hyllning. Kanske är han den störste hittills. Alldeles säkert är han bra reklam för FIAT.

 Ödmjukt.

Det längsta inlägget hittills

"Slängt" var arbetsnamnet, sen drog det iväg och blev det längsta inlägget hittills...

 En eventuell köpare svarade på en av de annonser jag nyligen lagt upp på den stora annonssidan: Sälj den inte, du kommer att ångra dig, så löd hans slutsats. Förmodligen har han rätt. Detta fick mig att tänka på de prylar man inte ens sålt utan helt enkelt bara slängt. Det är skönt OCH skoj att få slänga saker, ett avslut som passar väl med min neuropsykiatriska störning SAMTIDIGT som det frigör utrymme till nya projekt! Min far berättade mer än en gång för mig och min bror historien om den där Cheva -59:an han sålde för 800:- (med dagens ögon får det i det närmaste betraktas som att den slängdes) Det man gärna glömmer är att detta utspelade sig i en tid då en Chev 59:a var värd 800:- Saker o ting är nämligen aldrig värda mer än det man kan få någon att betala för dem. Även om det, med facit i hand, ibland visar sig inte ha varit det bästa beslutet kan man alltid trösta sig med att om inte en massa människor slängt en massa prylar skulle det fortfarande finnas massor av allt o inget skulle vara värt nått.

 Nå, några av de saker jag själv varit delaktig i slängningen av och det senare visat sig vara inte alldeles klokt är: Mängder (mängder) av Zündapp moppedelar. I en tid när äldre mopeddelar såldes till ungdomar för fattiga för att leka sönder nya moppar o man själv nyss fyllt körkort och av sin mor ombads flytta alla de där prylarna som fortfarande låg ivägen och skräpade var slängningen inget korkat beslut. I dag däremot finns det de som lever, gott, på att kränga Zündapp prylar.. En Suzuki T 125 Stinger (hoppas konstproffesor Urban gör vettigare med sin tid än hänger här på avigsidans baksida, så han slipper lida). Till mitt försvar får sägas att jag försökte avstyra det hela, men den rättmätige ägaren förtjänade naturligtvis sin vetorätt, och endast förgasarna spardes till framtida moppetrimningar. Idag är visserligen killen ifråga någotsånär ansedd när det kommer till att ”piffa upp” pappsmällor så helt tokigt blev det ju inte. Lite tokigt blev det dock när jag några år senare på ett födelsedagskalas kunde tala om för en annan av de inbjudna att de där planerna på att spåra sin gamla 125:a och köpa tillbaks den för en finrenovering som trevligt pysselarbete i verkstaden, de planerna kunde han släppa..

slängd

En Amazon 123 GT, komplett med den speciella GT ratten körde vi på skroten efter att kört slut på den vid den lokala folkracebanan. Mängder (mängder) av delar till BMWs 02-serie. En komplett BMW 2000 i anständigt skick. Osv...

 Men! Förutom tidigare nämnda tröst är det dessutom med visshet så att jag sparat MASSOR av skit helt i onödan.

 Ödmjukt

Men va faan

Varför blir det alltid så här?

 I´m to old for this shit, som han sa Bruce Willys redan i nån av de första Die Hard filmerna. Å likt förbannat bara rullar det på igen o igen, o igen. Jag har ju byggt upp ett anständigt bibliotek av god facklitteratur, ställt in en insliten gammal skinnfåtölj, skaffat en riktigt anständig fotpall, ÄKTA fårskinn till vovven, där hon gärna ligger troget vid husses fötter, köpt läsglasögon (hos en regelrätt optiker, ett sånt steg in i vuxenvärlden tar man inte på Rusta). Allt är alltså klart för att under den kallare årstiden luta sig tillbaks, förkovra sig och njuta av tillvaron. 

 På nått djävla vis hamnar jag ändå ute i kylan släpandes på nått gammalt skrot runt ikring i södra Dalarna. Igen o igen, o igen. Eftersom jag är för gammal för sånt skit o inte ska göra det nå mer finns det heller ingen anledning att köpa den där skåpbilen så prylarna kan lastas enkelt och fraktas ”inomhus”, å heller ingen anledning att skaffa den där fyrkrafsaren som lätt drar släpet genom gyttjan o snön. Nå, om du som har skåpbilen eller fyrhjulsdriften med en tillräckligt liten prislapp hör av dig kanske jag tar förnuftet till fånga och anpassar mig till den verklighet jag tycks fastnat i. Skulle du sen vara av den stammen som gör affärer ”the old fashion way”, pryl mot pryl, har vi förutsättningarna att komma överens då jag tydligen sitter på ett prylöverskott...

 Ödmjukt

GRATTIS!

 Min gode vän dekalkomanimanufaktörn ringde idag och bjöd till födelsedagskaffe. Trettio år blir han just idag, Arne. Arne Anka. Nu likväl som då en sanningsägare, levnadskonstnär o dysterkvist (med all rätt) av rang. Vi högtidlighöll vår gamle antihjälte med ett mycket passande kalas: Lågprisfolköl, uppvärmt kaffe, kalla varmkorvar med kort datum och fådd gratiskaka. Mellan tuggor och klunkar läste vi på gamla strippar och gladdes åt fina minnen som kom till oss: Arne förklarar eländet med fattigdom, Arne förklarar meningslösheten med livet för vagnbarn, Arne förklarar precis HUR dumt det är att åka Ålandsbåt, Arne snoppar av stroppig kassörska, Arne...

Ankan är en sån den missförstådda och oknullade manlighetens hjälte att den nygifte dekalkomanimanufaktörn och den nyblivne sambon Sätermannen nästintill känner o längtar tillbaks till den kvasicharm som endast ges av eländiga ensamma bakrus...

Ödmjukt

Bring it on!

Nu så, kung Bore. Nu är du välkommen hit. Gräsklipparn är undanställd, nej, den fick ingen service denna höst heller, men en Klippo som varit med sedan förra hälften av 80-talet klarar sig utan sånt fjoll. Sommarhjulen är tvättade o på väg in i förrådet. Trädgårdsmöblerna är tvättade och I förrådet (!) Sparkcyklarna är även de på väg till förrådet. Det pengaslukande svarta hålet hundförerskan kallar husbilen är lyckligtvis sedan länge uppställd på nån annans loge. Moppen är tvättad och i ett varmt ”transitförråd” i väntan på transport till brorsans uthus. Hundförerskan har grävt ner de sista stackars blomstren som väntade på vinterförvaring o röjt lite bland krattor o liknande redskap. Planeringen för hur ismoppen, o sjöbilen skall bli klara i tid har tittats lite på. Skoterreservdelar har beställts. Låt snön vräka ner, vi är i fas!

Ödmjukt

Familjesöndag

 Hundförerskan lånade ut dragbil, sonen raggade upp trailer, lånade ut spännband o bistod med det praktiska, specialvovven S.O.Y.A  inspekterade (och godkände), döttrarna ska få träna sladdning med den. Denna gamla BMW vi släpade hem efter ett fynd på den stora auktionssidan blir sannerligen ett familjeprojekt! Just ja! Sonen blir ju inblandad på ytterligare ett sätt, han och de andra ungdomarna kommer att få se sig omkörda av en farbror i kalsongblå bil med takräck när sjön fryst till ordentligt.

Alldeles tydligt är Sätermannen på rätt spår

Ödmjukt

Ord överflödiga

 Ödmjukt

Lugnt o fint

 Nu kan vi behöva varva ner med något rart och vackert.

  Ödmjuk igen.

Helvetes förbannade djävla röv...

 Nä, det här är ingen djävla byggblogg. Men tapetsering har för i helvete INGENTING med byggnation/renovering att göra! Tapetsering är blott och enbart en förbannad idiotsyssla. Å detta är ett forum där bloggägaren kan och får ondgöra sig över fenomen han helst skulle slita inälvorna ur. Med sina bara händer. Spränga i små (små) delar, förgöra delarna med frätande syra, elda ner resterna av delarna, urinera över askan och slutligen sparka skiten åt helvete. Själva idén att smycka sina väggar med uppklistrat kulört papper är så inihelvete dum att den antagligen kommer från någon Jehovas. Det eller den Onde själv. Hur faan kan en djävla pappersbit vara stark nog att stå emot den tvättäkta kirurgskalpell jag fått av min halvskumme polare som genom sina suspekta kontakter fått den i sin besittning, men ändå klen nog att skrynkla sig av att man försöker stryka ut den över en limkladdig vägg? Hur i helvete kan mönstret passa uppe vid taket, men inte en meter ner på väggen? Går det överhuvudtaget på nått djävla vis att undvika limkladd på gladsidan av den förbannade tapeten?

Dra åt helvete.

Klargörande

 Den ”tingest” med vilken jag valde att komparera skivbromsens skönhet i inslaget för halvannan vecka sedan har väckt frågor i min närhet. Frågor rörande min eventuella sexualitet. Normalt intresserar det mig mindre än föga vad Kreti, eller Pleti, tror/anser/tror sig anse angående min person eller skeenden/förehavanden i min omedelbara närhet. Men likt Gävles store son, Thomas DiLeva, griper jag med glädje en chans att sprida kärlekens evangelium! Min grundläggande ståndpunkt är att kärleken är en kraft i det godas tjänst. Detta ger att kärlek, förutsatt att vi talar ömsesidig kärlek mellan vuxna individer, inte kan vara fel och sålunda inte bör låta sig stoppas eller motarbetas. Alldeles definitivt inte av detaljer som skillnader i ålder, skillnader i etniskt ursprung, skillnader i ekonomiska förutsättningar, skillnader i kulturell uppfostran. Eller skillnader i kön.

Ödmjukt

Provkörd

Silvertejpad minimototank. Hästburen o stallväggen intygar att en farm är platsen. Sätermannen är att lita på.

 Japp. Nu är den även provkörd. Den av plastic tillverkade tillfälliga bränslekanistern visade sig ha en livslängd på exakt 11 kilometer. 11 kilometer var lyckligtvis också den exakta sträckan enkel resa till mitt utflyktsmål. Väl framme befann jag mig lämpligt vid en av södra Dalarnas mer sorterade motormän, så med relativ lätthet ordnades en tillfällig tillfällig kanister o returresan tryggades. Mannen, myten osv som i racingkretsar känns som Kyrkroddarn, lokalt mer känd som Swesse bjöds givet en testtur. Denne man har sedan tidigt 80-tal frekvent placerat sin rumpa på varierande racersadlar, till frukost åker han TZ:or, till lunch RG o till middag Rickman trident, så när han godkänner ÄR det godkänt. Eftersom prylen nu använts och godkänts skall den avyttras och livet gå vidare. En skrotbaron, känd från bloggvärlden, har visat intresse o lagt bud som inte är alldeles av skammens sort.

Easyrider?

 Ödmjukt

Nu låter vi robotarna komma till tals

Låt höra grabbar!

 Ber om ursäkt. Ber om ursäkt till alla robotar, naturligtvis är också ni välkomna att kommentera vad som avhandlas här på avigsidans baksida. Ber om ursäkt till er människor som tvingats underkasta er ett antirobottest för att utlägga kring vad som avhandlas här på webbens avigsidas baksida. Min omnipotens är oomtvistad, men på IT–området finns det luckor, detta måste erkännas. Dessutom, även om idén är god, så har jag hitintills inte loggat in som anonym för att bågkommentera och på så sätt få lite rulle på det hela, så problemet har inte uppmärksammats av eder bloggare. Men så! Poletten trillade ner och jag kopplade era sublima antydningar! Inställningar har ändrats och din möjlighet att bidra har förenklats.

 Ödmjukt

Anekdot

 Börjar med att hälsa Anders hjärtligt välkommen hit till baksidan av webbens avigsida! Anders o hanses familj är trevligt folk som jag gärna träffar IRL. Vill man träffa dem i deras naturliga habitat får man bege sig till Söder Rälta. Sör Rälta är ett trevligt ställe jag gärna besöker IRL, beläget straxt söder om Siljan är det alla vackra vykort från Dalarnas heliga inspiration och moder. Stort är stället dock inte, tillsammans med sin familj och sina ca tre grannar utgör Anders hela mantalslängden för byn. Döm därför om min förvåning när jag inköpte mig en standard lågpris GPS från en av Giganterna på el saker, och insåg att demoprogramet i den var inställt på att visa hur man tar sig till Sör Rälta!?

Ödmjukt

Tungt

 Jaja, förmodligen finns det ännu fler motionsbloggar än husbyggarbloggar. Men glädjande saker i min ynkliga tillvaro vill jag naturligtvis dela med er! Dessutom prostituerar jag mig glatt i vilket område som helst som via webberömmelse kan ta mig till en gästplats i Tv studiornas morgonsoffor. Inhyrd tyckare är ett strävansyrke i min dettavilljaggöranärjagblirstor plan (ett av de få yrken som smäller högre än Konspirationsteoretiker). Morgonpromenadsväxellådan hade som sagt läge Tungt inställt idag, riktigt tungt. Det enda som hade varit tyngre att skifta till var P-läget. Tänk att jag lärt min hjärna tycka om motionen så till den milda grad att den utesluter slappning som ett alternativ och istället manar min trötta lekamen framåt, framåt, vidare, jobba på, jobba på, vidare, framåt, framåt! Glädjande. O allt detta, mestadels, för att under nästa säsong inte behöva bromsas av taskigt flås i jakten mot lägre och lägre varvtider. Ah! Racingblogg. Fränt!

 Ödmjukt

Winterläge

 Glädjen nådde trevliga höjder när jag insåg att min morgonpromenadväxellåda hade ett vinter läge. Ett läge hårt nog att sätta spår i min soffanpassade kropp, ett läge mjukt nog att inte i det halvhala halvvinter väglaget få mig att framstå som en PRO:are vars demens hindrat hen från att trä på broddarna. Skön morgonpromenad avklarad. Efter stärkande frulle får vi se om arbetslägret sovrum också lämnar en skön känsla.

Ödmjukt

Provstartad

 Startandet av en gammal hoj som stått ett längre tag kan ju vara en jättetrevlig Lördagsförmiddagssyssla, eller ett elände om det inte vill sig. Här var det ganska enkelt, ansluta provstartstanken, spöa flottörhuset med en Bachohammare, lista ut förhållandet mellan dekompspaken o trampatill läget, blåsa luftfiltret fullt med startgas. Just ja! Först traska ner i källaren o hämta den högra crosskängan, man blir försiktigare med stigande ålder. Sen så var brummet bara några tramp bort. Avgassystemets korthet, möjligen tillsammans med en försiktig liten oljerök/doft gav grannen utlopp för hans inneboende längtan att smågnöla lite. Nå, det är bara det sätt han bäst behärskar när han söker lite kontakt o vill ljuga bort en liten stund så ingen fara med det! En lyckad förmiddag alltså då flera personer på vår lilla gata fick göra nåt de gillar. Kanske nästa helg bjuder på en provkörning, ska leta fram en gammal minimototank att silvertejpa som bränslekanister uppepå den durkslagslika customtank som sitter där för att sköta det estetiska. En gammal termos med reservbränsle i ryggan så räcker det nog till ett besök på Swesses häst o Mc farm.

 Ödmjukt

Ändrade planer

 När jag idag begav mig till centrum i syfte att inhandla lite sötsaker för att underlätta bibehållandet av hundförerskans goda humör såg jag att någon av vår lokale Ica-Stigs tidigare kunder tänkt om. Tänkt om och tänkt till. Allt som är gott är nyttigt, godare bör mycket riktigt vara nyttigare.

 Ödmjukt

AJ.S

Aj. Satan.

 Ödmjukt

Skönhet

Snygg som en ståkuk.

 Skivbromsar är fula. Fula men effektiva. Troligen den mekaniska påverkningsanordningen som gör denna till ett så förbenat vackert undantag. Mekanik kan man förstå bara genom att studera den, sånt vi förstår har vi enkla bakåtsträvare lättare att tycka om.

 Ödmjukt

Designelement

 Ja kanske liite husbyggarblogg då. Eller i allafall inredningsblogg. Är över måttan tillfreds med denna lösning, snyggt, matchande, nyskapande OCH funktionellt! Blir ni inte impade och tar efter kommer jag att bli sur. Eller som Kanye West, en man, som om ryktena stämmer får tom Sätermannen att framstå som en novis i självgodhetens nisch, påstås ha sagt: Fan, här startar man trender o så har ni inte vett att haka på!

 Ödmjukt

Svartenbrandts kalsonger

I morgon tar den mig till Nämnsbo festival of idle.

Jajamensan! Erkänner glatt att jag använder mig av en riktig kvällstidningsrubrik i kampen om webbens läsare! Bra nära en ren lögn, men trots allt en sanningshalt på unsnivå som gör det hela till en, visserligen irrelevant men ändå, ickelögn. Den här farkosten lockade med sina tre hjul, sin uddhet och givetvis sitt låga pris Sätermannen till inköp. En så här pryl hade naturligtvis varit svår att motstå även om den inte tidigare i sitt liv tjänstgjort i kulvertarna under Säters långt ifrån obekanta sjukhus. Man får nog mer se det som en krydda att den faktiskt dragit vagnar med smutstvätt i statens tjänst, och då med sannolikhet gränsande till sanning även Svartenbrandts smutsiga underkläder eftersom han tillbringat en hel del tid där. En man som för övrigt gjort betydligt mer än någon reklammakare eller turistbyrå för att sätta vår lilla stad på kartan, tack för det.

Tråkigt för kvarterets barn med en grej som bara går i 32.

Ödmjukt

Husbyggarblogg

Nej, nej, nej. I den fällan går jag inte. Den har ju tom fått bra bloggar att krackelera. Nöjer mig med att konstatera att elementmålning och tapetsering är idiotsysslor. Om min ekonomi varit ett strå vassare hade jag med glädje lämnat ut slika sysslor till en lokal hantverkare.

 Ödmjukt

Go local

Kvinnor är kloka.

Billiga produkter med ytterst tveksam kvalité och funktion. Billiga för att de helt enkelt är producerade och tillverkade av billigt skit. Ibland billiga för att någon utnyttjats i processen. Ibland billiga för att barn utnyttjas i processen. Nä, sånt här skit sänker mest bara humöret. När jag försöker använda den undermåliga prylen, och när jag inser vilken lättlurad sucker jag är. Trevliga små lokala handlare som slår igen eftersom stormarknaden spottstyvrar iväg något som till det yttre verkar likvärdigt. Konsumenter som står med det enda valet att åka till stormarknaden och trängas med kölappar mellan tummen o pekfingret. Du o jag som står där utan valet att promenera ner på byn o handla upp oss på det vi för stunden behöver. Glad att min ekonomi åtminstone är så pass att jag inte nödgas vara en del i detta.

 Ödmjukt

Husfrulyx

Blev ett litet överskott på möbler som gärna skulle ha någon plats när vi ”slog våra påsar ihop” som det så populistiskt kallas numer när ett par flyttar samman. Min skinnsoffa kunde väl kanske fått gå till Hednamissionen, men den är ju så skön att slumra i. Saker som att den förste ägaren fick punga ut med knappa trettiotusen kronor för dryga trettio år sedan och att det Finska hökvalitativa skinnet är precis lika finskt högkvalitativt även på baksidan gör den också lite roligare att ha i sin ägo, så länge blir den alltså kvar. Tyckte jag fick en av kvartalets bättre idéer när jag tvingade svärsonen hjälpa mig att inkvartera den i tvättstugan. Vilken lyx för hundförerskan att kunna sitta/ligga inte bara bekvämt utan också stilfullt när hon övervakar tvättmaskinens arbete! Hundförerskan tyckte inte att det var en av kvartalets bättre idéer. Tjejer är konstiga.

Ödmjukt

Läbbigt

Nån som försöker säga Sätermannen något?

 Jo, clowner ÄR läskiga. Vi som växte upp med clownen Manne vet att Stephen King hakade på, inte startade, den grejen. I vår källartrapp låg i morse den här killen. Hoppas dotterns vovve har med det hela att göra, annars är det riktigt läbbigt.

Kan denna välartade Rallyweiler verkligen vara den skyldige?

 Ödmjukt