söndag 16 februari 2014

Ursäkta?



 Förstår att detta inlägg inte bara kommer några dagar för sent/redan har avhandlats i mer seriösa forum/redan har avhandlats i betydligt oseriösare forum, utan därtill också sparkar in redan insparkade öppna dörrar. Känner ändå att jag bör försöka få denna fundering ur mitt system… Är ingen ”modern” människa som hänger med i mediebruset. Är heller ingen ”modern” människa som anser det naturligt och helt okonstigt med andra kön än man och kvinna. Är inte ens en ”modern” människa med Facebookkonto. Sätermannen har ändock inte kunnat undgå en av de stora händelserna i dagarna, Facebook har kompletterat med ytterligare 58 olika könsangivelser för sina användare.
 Är dock åtminstonde så pass med i tiden att jag förstår att det finns människor som inte vill eller kan förknippa sig med de traditionella könsrollerna. Är också så pass modern (dessutom fint uppfostrad) att jag i stort ser det som ok att man får vara som man är/vill. Vad jag behöver hjälp att förstå, för att skapa en känsla av att jag ändå någotsånär, min höga ålder till trots, hänger med i tiden är: Med sammanlagt sextio ”könsvarianter” (de gammeltestamentaliga benämningarna man och kvinna inräknade) hur kan en representant för en av de större HBTQ föreningarna säga att idén är bra och efterlängtad, men tyvärr saknas ännu NÅGRA AV DE VANLIGASTE?

 Ödmjukt

4 kommentarer:

Lester Boré sa...

Därför att HBT lobbyn har satt på agendan att människor ska kunna identifiera sig med vad som helst för att bryta grundläggande normer.
Personligen funderar jag på att ringa till Skatteverket och be dom ändra min könsuppgift till Kulspruta.
Frihet säger vissa, idioti säger den skeptiske...
När kommer samma människor att kräva avskaffandet av det förtryck det innebär att vara född som människa? - Om man nu kan födas i fel kön borde man rimligtvis också kunna födas i helt fel ras, dvs att man egentligen är en hamster eller tvärt om?

Sätermannen sa...

Ante mig att den gode Lester, om någon, skulle bringa ljus i denna, för lekmannen, så underliga frågeställning. Att bryta normer är något som ses som skumt när människor utan ställning i hierarkin försöker göra det. Något som ses som kriminellt när orakade män i svarta T-shirts försöker göra det. Och slutligen något fint när konstnärssjälar försöker göra det. Detta förhållande är också en av de frågeställningar man skulle kunna grubbla över och skriva blogginlägg om vid något tillfälle. Men åter till rasen, har själv tänkt lite i de banorna. Har tänkt att det vore mumma att få reinkarneras som en älskad liten kissekatt. Livet som katt ter sig, åtminstonne för den älskade huskatten, synnerligen behagligt. Det som talar mot en kattåterfödsel är i så fall att det vore trist och enformigt att igenom ännu ett liv behöva jaga efter mus.

Ludde sa...

Strunta i det där att återfödas som katt. Sök på: en katts dagbok på youtube, så förstår du varför.

Svante sa...

Kan det här vara nått för herrn:
http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=_btLKgldYyQ