Anonym

 Jäklar i min låda! Den första anonyma kommentaren! Nån som inte ingår i min bekantskapskrets ingår i läsekretsen, alternativt någon ur bekantskapskretsen vill inte förknippas med min läsekrets. Vilket som, Sätermannen börjar tydligen bli ett fenomen att räkna med.
 Ödmjukt

Bodypump

Återigen lite motionsblogg...

 Så hette det visst. Nån typ av motionsform som kollegan lurade med mig på i förmiddags, kvinnans list övergår, med råge, mannens förstånd. Visst var det skönt att få röra på sig och visst fick kroppen en inte obehövlig genomkörare, detta trots att jag i min ödmjukhet använde 50 % av de vikter den trettonåriga tösen framför mig hade på sin stång. Men nä, jag kommer inte att frekventera träningslokalen. Saknas taktkänslan samtidigt som koordinationsförmågan och kroppskontrollen är låg och förmågan att förstå talade instruktioner är tveksam gör man med fördel annat med sina Lördagsförmiddagar. Sätermannen är dessutom mer av en enstöring än ett anpassat flockdjur, ensamma promenader längs ensliga grusvägar får även fortsatt bli melodin här. Tvivelsutan är jag ändå nöjd med min morgon. Lite nöjd för att jag vågade. Lite nöjd för att jag orkade.

Dagens tips: Gör något du inte förväntade dig av dig själv.

 Ödmjukt.

46

Världens mest kände doktor?

  Än så länge är inläggsantalet inte stort nog att firas med en Fiat-modell. Däremot har den här gossen definitivt gjort sig förtjänt av en hyllning. Kanske är han den störste hittills. Alldeles säkert är han bra reklam för FIAT.

 Ödmjukt.

Det längsta inlägget hittills

"Slängt" var arbetsnamnet, sen drog det iväg och blev det längsta inlägget hittills...

 En eventuell köpare svarade på en av de annonser jag nyligen lagt upp på den stora annonssidan: Sälj den inte, du kommer att ångra dig, så löd hans slutsats. Förmodligen har han rätt. Detta fick mig att tänka på de prylar man inte ens sålt utan helt enkelt bara slängt. Det är skönt OCH skoj att få slänga saker, ett avslut som passar väl med min neuropsykiatriska störning SAMTIDIGT som det frigör utrymme till nya projekt! Min far berättade mer än en gång för mig och min bror historien om den där Cheva -59:an han sålde för 800:- (med dagens ögon får det i det närmaste betraktas som att den slängdes) Det man gärna glömmer är att detta utspelade sig i en tid då en Chev 59:a var värd 800:- Saker o ting är nämligen aldrig värda mer än det man kan få någon att betala för dem. Även om det, med facit i hand, ibland visar sig inte ha varit det bästa beslutet kan man alltid trösta sig med att om inte en massa människor slängt en massa prylar skulle det fortfarande finnas massor av allt o inget skulle vara värt nått.

 Nå, några av de saker jag själv varit delaktig i slängningen av och det senare visat sig vara inte alldeles klokt är: Mängder (mängder) av Zündapp moppedelar. I en tid när äldre mopeddelar såldes till ungdomar för fattiga för att leka sönder nya moppar o man själv nyss fyllt körkort och av sin mor ombads flytta alla de där prylarna som fortfarande låg ivägen och skräpade var slängningen inget korkat beslut. I dag däremot finns det de som lever, gott, på att kränga Zündapp prylar.. En Suzuki T 125 Stinger (hoppas konstproffesor Urban gör vettigare med sin tid än hänger här på avigsidans baksida, så han slipper lida). Till mitt försvar får sägas att jag försökte avstyra det hela, men den rättmätige ägaren förtjänade naturligtvis sin vetorätt, och endast förgasarna spardes till framtida moppetrimningar. Idag är visserligen killen ifråga någotsånär ansedd när det kommer till att ”piffa upp” pappsmällor så helt tokigt blev det ju inte. Lite tokigt blev det dock när jag några år senare på ett födelsedagskalas kunde tala om för en annan av de inbjudna att de där planerna på att spåra sin gamla 125:a och köpa tillbaks den för en finrenovering som trevligt pysselarbete i verkstaden, de planerna kunde han släppa..

slängd

En Amazon 123 GT, komplett med den speciella GT ratten körde vi på skroten efter att kört slut på den vid den lokala folkracebanan. Mängder (mängder) av delar till BMWs 02-serie. En komplett BMW 2000 i anständigt skick. Osv...

 Men! Förutom tidigare nämnda tröst är det dessutom med visshet så att jag sparat MASSOR av skit helt i onödan.

 Ödmjukt

Men va faan

Varför blir det alltid så här?

 I´m to old for this shit, som han sa Bruce Willys redan i nån av de första Die Hard filmerna. Å likt förbannat bara rullar det på igen o igen, o igen. Jag har ju byggt upp ett anständigt bibliotek av god facklitteratur, ställt in en insliten gammal skinnfåtölj, skaffat en riktigt anständig fotpall, ÄKTA fårskinn till vovven, där hon gärna ligger troget vid husses fötter, köpt läsglasögon (hos en regelrätt optiker, ett sånt steg in i vuxenvärlden tar man inte på Rusta). Allt är alltså klart för att under den kallare årstiden luta sig tillbaks, förkovra sig och njuta av tillvaron. 

 På nått djävla vis hamnar jag ändå ute i kylan släpandes på nått gammalt skrot runt ikring i södra Dalarna. Igen o igen, o igen. Eftersom jag är för gammal för sånt skit o inte ska göra det nå mer finns det heller ingen anledning att köpa den där skåpbilen så prylarna kan lastas enkelt och fraktas ”inomhus”, å heller ingen anledning att skaffa den där fyrkrafsaren som lätt drar släpet genom gyttjan o snön. Nå, om du som har skåpbilen eller fyrhjulsdriften med en tillräckligt liten prislapp hör av dig kanske jag tar förnuftet till fånga och anpassar mig till den verklighet jag tycks fastnat i. Skulle du sen vara av den stammen som gör affärer ”the old fashion way”, pryl mot pryl, har vi förutsättningarna att komma överens då jag tydligen sitter på ett prylöverskott...

 Ödmjukt

GRATTIS!

 Min gode vän dekalkomanimanufaktörn ringde idag och bjöd till födelsedagskaffe. Trettio år blir han just idag, Arne. Arne Anka. Nu likväl som då en sanningsägare, levnadskonstnär o dysterkvist (med all rätt) av rang. Vi högtidlighöll vår gamle antihjälte med ett mycket passande kalas: Lågprisfolköl, uppvärmt kaffe, kalla varmkorvar med kort datum och fådd gratiskaka. Mellan tuggor och klunkar läste vi på gamla strippar och gladdes åt fina minnen som kom till oss: Arne förklarar eländet med fattigdom, Arne förklarar meningslösheten med livet för vagnbarn, Arne förklarar precis HUR dumt det är att åka Ålandsbåt, Arne snoppar av stroppig kassörska, Arne...

Ankan är en sån den missförstådda och oknullade manlighetens hjälte att den nygifte dekalkomanimanufaktörn och den nyblivne sambon Sätermannen nästintill känner o längtar tillbaks till den kvasicharm som endast ges av eländiga ensamma bakrus...

Ödmjukt

Bring it on!

Nu så, kung Bore. Nu är du välkommen hit. Gräsklipparn är undanställd, nej, den fick ingen service denna höst heller, men en Klippo som varit med sedan förra hälften av 80-talet klarar sig utan sånt fjoll. Sommarhjulen är tvättade o på väg in i förrådet. Trädgårdsmöblerna är tvättade och I förrådet (!) Sparkcyklarna är även de på väg till förrådet. Det pengaslukande svarta hålet hundförerskan kallar husbilen är lyckligtvis sedan länge uppställd på nån annans loge. Moppen är tvättad och i ett varmt ”transitförråd” i väntan på transport till brorsans uthus. Hundförerskan har grävt ner de sista stackars blomstren som väntade på vinterförvaring o röjt lite bland krattor o liknande redskap. Planeringen för hur ismoppen, o sjöbilen skall bli klara i tid har tittats lite på. Skoterreservdelar har beställts. Låt snön vräka ner, vi är i fas!

Ödmjukt

Familjesöndag

 Hundförerskan lånade ut dragbil, sonen raggade upp trailer, lånade ut spännband o bistod med det praktiska, specialvovven S.O.Y.A  inspekterade (och godkände), döttrarna ska få träna sladdning med den. Denna gamla BMW vi släpade hem efter ett fynd på den stora auktionssidan blir sannerligen ett familjeprojekt! Just ja! Sonen blir ju inblandad på ytterligare ett sätt, han och de andra ungdomarna kommer att få se sig omkörda av en farbror i kalsongblå bil med takräck när sjön fryst till ordentligt.

Alldeles tydligt är Sätermannen på rätt spår

Ödmjukt

Ord överflödiga

 Ödmjukt

Lugnt o fint

 Nu kan vi behöva varva ner med något rart och vackert.

  Ödmjuk igen.

Helvetes förbannade djävla röv...

 Nä, det här är ingen djävla byggblogg. Men tapetsering har för i helvete INGENTING med byggnation/renovering att göra! Tapetsering är blott och enbart en förbannad idiotsyssla. Å detta är ett forum där bloggägaren kan och får ondgöra sig över fenomen han helst skulle slita inälvorna ur. Med sina bara händer. Spränga i små (små) delar, förgöra delarna med frätande syra, elda ner resterna av delarna, urinera över askan och slutligen sparka skiten åt helvete. Själva idén att smycka sina väggar med uppklistrat kulört papper är så inihelvete dum att den antagligen kommer från någon Jehovas. Det eller den Onde själv. Hur faan kan en djävla pappersbit vara stark nog att stå emot den tvättäkta kirurgskalpell jag fått av min halvskumme polare som genom sina suspekta kontakter fått den i sin besittning, men ändå klen nog att skrynkla sig av att man försöker stryka ut den över en limkladdig vägg? Hur i helvete kan mönstret passa uppe vid taket, men inte en meter ner på väggen? Går det överhuvudtaget på nått djävla vis att undvika limkladd på gladsidan av den förbannade tapeten?

Dra åt helvete.