Utan betydande assistans från utomstående...
Provar på ”normalt bloggarbeteende”
och kommenterar ett fenomen i tiden. Preparation för undergången.
Den som förbereder sig för Doomsday genom att satsa sin tid, sina
pengar, sitt eventuella umgänge, barnens chans till normal uppväxt
och det sista unset av social anpassning på byggnation av en
strål/bomb/inbrottssäker bunker och stapling av konservburkar har
ju faktiskt en 0,00000002 procents chans att vara på rätt spår.
Skulle apokalypsen (mot förmodan) låta vänta på sig har man
visserligen jobbat lite i onödan, men...
När den sista dagen är här är det
vi tvivlare som får bita i gruset. Bigtime! Preppern däremot kan
tack vare sitt förutseende se fram emot ytterligare ca 10 månaders
liv (Beräknat av ”experter” på området) Ett liv som framlevs i
ett hål i marken, ätandes vetepulver. Snacka om livskvalitet!!
En bra sak med dessa Preppers är dock
att de inte kommer att ta illa upp av denna min sågning, finns
nämligen ingen annan intressegrupp som tror hårdare på devisen
”Den som skrattar sist skrattar bäst”
So long, suckers!
Ödmjukt