Men va faan

Varför blir det alltid så här?

 I´m to old for this shit, som han sa Bruce Willys redan i nån av de första Die Hard filmerna. Å likt förbannat bara rullar det på igen o igen, o igen. Jag har ju byggt upp ett anständigt bibliotek av god facklitteratur, ställt in en insliten gammal skinnfåtölj, skaffat en riktigt anständig fotpall, ÄKTA fårskinn till vovven, där hon gärna ligger troget vid husses fötter, köpt läsglasögon (hos en regelrätt optiker, ett sånt steg in i vuxenvärlden tar man inte på Rusta). Allt är alltså klart för att under den kallare årstiden luta sig tillbaks, förkovra sig och njuta av tillvaron. 

 På nått djävla vis hamnar jag ändå ute i kylan släpandes på nått gammalt skrot runt ikring i södra Dalarna. Igen o igen, o igen. Eftersom jag är för gammal för sånt skit o inte ska göra det nå mer finns det heller ingen anledning att köpa den där skåpbilen så prylarna kan lastas enkelt och fraktas ”inomhus”, å heller ingen anledning att skaffa den där fyrkrafsaren som lätt drar släpet genom gyttjan o snön. Nå, om du som har skåpbilen eller fyrhjulsdriften med en tillräckligt liten prislapp hör av dig kanske jag tar förnuftet till fånga och anpassar mig till den verklighet jag tycks fastnat i. Skulle du sen vara av den stammen som gör affärer ”the old fashion way”, pryl mot pryl, har vi förutsättningarna att komma överens då jag tydligen sitter på ett prylöverskott...

 Ödmjukt