fredag 29 november 2013

Det längsta inlägget hittills


"Slängt" var arbetsnamnet, sen drog det iväg och blev det längsta inlägget hittills...

 En eventuell köpare svarade på en av de annonser jag nyligen lagt upp på den stora annonssidan: Sälj den inte, du kommer att ångra dig, så löd hans slutsats. Förmodligen har han rätt. Detta fick mig att tänka på de prylar man inte ens sålt utan helt enkelt bara slängt. Det är skönt OCH skoj att få slänga saker, ett avslut som passar väl med min neuropsykiatriska störning SAMTIDIGT som det frigör utrymme till nya projekt! Min far berättade mer än en gång för mig och min bror historien om den där Cheva -59:an han sålde för 800:- (med dagens ögon får det i det närmaste betraktas som att den slängdes) Det man gärna glömmer är att detta utspelade sig i en tid då en Chev 59:a var värd 800:- Saker o ting är nämligen aldrig värda mer än det man kan få någon att betala för dem. Även om det, med facit i hand, ibland visar sig inte ha varit det bästa beslutet kan man alltid trösta sig med att om inte en massa människor slängt en massa prylar skulle det fortfarande finnas massor av allt o inget skulle vara värt nått.
 Nå, några av de saker jag själv varit delaktig i slängningen av och det senare visat sig vara inte alldeles klokt är: Mängder (mängder) av Zündapp moppedelar. I en tid när äldre mopeddelar såldes till ungdomar för fattiga för att leka sönder nya moppar o man själv nyss fyllt körkort och av sin mor ombads flytta alla de där prylarna som fortfarande låg ivägen och skräpade var slängningen inget korkat beslut. I dag däremot finns det de som lever, gott, på att kränga Zündapp prylar.. En Suzuki T 125 Stinger (hoppas konstproffesor Urban gör vettigare med sin tid än hänger här på avigsidans baksida, så han slipper lida). Till mitt försvar får sägas att jag försökte avstyra det hela, men den rättmätige ägaren förtjänade naturligtvis sin vetorätt, och endast förgasarna spardes till framtida moppetrimningar. Idag är visserligen killen ifråga någotsånär ansedd när det kommer till att ”piffa upp” pappsmällor så helt tokigt blev det ju inte. Lite tokigt blev det dock när jag några år senare på ett födelsedagskalas kunde tala om för en annan av de inbjudna att de där planerna på att spåra sin gamla 125:a och köpa tillbaks den för en finrenovering som trevligt pysselarbete i verkstaden, de planerna kunde han släppa..

slängd

En Amazon 123 GT, komplett med den speciella GT ratten körde vi på skroten efter att kört slut på den vid den lokala folkracebanan. Mängder (mängder) av delar till BMWs 02-serie. En komplett BMW 2000 i anständigt skick. Osv...
 Men! Förutom tidigare nämnda tröst är det dessutom med visshet så att jag sparat MASSOR av skit helt i onödan.

 Ödmjukt

3 kommentarer:

grogg sa...

Åt andra hållet då?

Själv hade jag en gång en deal på gång. En komplett Ford tvådörrars Galaxie 1958 + TVÅ reservdelskarosser för 5000 finska mark. Det enda som saknades var transport. Min far som hade kontakter och inga visioner sade NEJ. "Vi har inte plats för sådant skrot", vilket var ren lögn eftersom han redan hade plats för ett flertal traktorer och grävaggregat, mm.

DET är den sämsta affär jag aldrig gjort.

Sätermannen sa...

Ajajaj. De fantastiska affärer man missat elller tackat nej till vill jag inte behöva bli påmind om. Inte nu, det blir mer än jag klarar i en smäll.

Svante sa...

Sätermannen måste väl vara den som haft mest omsättning på grejer, eftersom det trots allt finns en del kvar.