Luckad kanna

Större är bättre

Antar att medelåldern här är hög nog för att begreppet skall förstås, och nickas igenkännande till. Visserligen hade det redan på min tid övergått till jackad kolv, men vi fick åtminstone lära oss att det var samma sak som gamlingarnas luckade kannor. För eventuella ungdomar får farbror förklara att det här är en pryl som hoppar upp o ner i alla moppemotorer, jo även i din. För länge sedan, jättelänge sedan, tom så länge sedan att man inte trimmade genom att koppla sitt Gameboy till databoxen, kunde man få mopeden att gå lite fortare om man micklade med den här grunkan. Jo, det är sant. Men den var på den tiden det var svartvitt, iallafall var Polisbilarna svartvita. Jo, det är också sant.

 Ödmjukt

The naked starter

Isracingen är en sport som attraherar människor av ett lite udda slag. Som de entusiaster och sköningar de är står de dock för vad de sagt, även om det sagts under ett Geneverrus.

 Ödmjukt

Hård

På riktigt.

Jomen, tar man sin teleorange dödskallefria långgaffel till Isracingen är man hård.

På riktigt.

 Ödmjukt

Äntligen

På väg fram till racets första heat, årets första för Sätermannen.

Är så Isracing säsongen igång! Sätermannen reste, tillsammans med ett par mycket goda vänner, till metropolen Bollnäs för att bevittna ett race. Ett mycket trevligt race skulle det visa sig. Många jämna fina fighter, trevligt och fungerande arrangemang, någon spektrokulör vurpa utan person eller allvarlig maskin skada, kaffe o varmkorn, kallt om tårna och glada återseenden med gamla bekantingar i publiken. Precis som det skall vara.

Gles parkering med stor andel halvskabbiga bussar hör till.

Precis som det skall vara blev Sätermannen resans chaufför alltmedan kamraterna blev berusade (Flaggpunchen var dock ett nytt inslag). I strävan att låta allt vara sig likt klev självklart vännen Picken runt i depån försedd med burköl och träskor.

En gammal kompis med på ovalen höjer spänningen (och Vargarnas poängskörd)

Frusen publik, i ringa antal, hör till.

En något större publik vore naturligtvis önskvärt, om inte annat för att arrangörerna åtminstone inte skall behöva skjuta slantar ur egen ficka till alla de ideella timmar de satsar, men förhoppningsvis kommer aldrig varken Kreti, Pleti eller den korkade massan att hitta hit, detta är ett andningshål vi motormän behöver ha ifred för att stå ut i den nuvarande tingens ordning.

Återväxt i form av Roadracingåkare som efter sista heatet körde upp för licens på denna "crosshoj". 

Hemresan hade, som traditionen bjuder, sitt första stopp på pizzerian i Alfta. Tack för, som vanligt, god service och gott överseende med fyllskallar från Dalarna!

 Ödmjukt

Jag älskar att äga

 Råkade visst ge en liten känga till de blå i mitt förra inlägg. Eftersom detta är Public Service måste vi enligt lag nämna att även de röda ofta snackar skit. Ber samtidigt om ursäkt till Jehovas för att ni, tillfälligt, ställts utanför fokus. Dessutom, inte lagstadgat utan för att Sätermannen är en schysst kille, bjuder han på lite pluspropaganda för de blå. En fin gammal slogan de använde sig av förr, inte det förr när allt var bättre, utan det förr som inte var för så länge sedan. Jag älskar att äga.

Visst är det kul att ha prylar! En sån har jag/har jag haft är ju bland det bästa vi vet att säga när vi samspråkar med andra motormän! Tänkte, inte helt långsökt, på detta budskap när jag härom dagen stod i hundgården (jo, jag vet, det var enklast men blev inte helt lyckat att bygga in förrådet bakom hundgårdens stängsel..) och funderade. Hmm, Phazern jag skulle göra rent förgasarna på för att få en lättstartad skoter nu när säsongen verkar vara här, vilken av snöhögarna var det nu igen..?

Ödmjukt

Berg

 Motionsinläggen säljer som regel bra. Nakna kändisar och bantningstips förmodligen bättre. En blädder i min telefonbok visar att jag inte känner någon som kan betraktas som kändis utanför en begränsad krets, och troligen kan jag heller inte förmå ens de enstaka lokala kändisarna att näcka för att höja läsekretsen i Sätermannen the blogg till tre personer. Mitt bantningstips funkar alldeles prima skitfint, alldeles prima skitfint, men kräver för mycket, alldeles för mycket, för att det någonsin skall uppnå någon popularitet och sälja tidningar, böcker o föreläsningar: Ät mindre, rör dig mer. Så jag får stillsamt fortsätta berätta små anekdoter från mina försiktiga morgonpromenader.

 Min främsta tillgång i motionsspåret är att jag är en ganska enkelspårig kille, är jag på promenad så ÄR jag på promenad, att stanna o tala med någon är inte att tänka på när man ÄR på promenad. Så är det. I morse startades det som vanligt upp över berget o vidare ner mot centrum. Nästan där gjordes ett mycket sällsynt undantag. När Källberg visar halt tecknet stannar man. Så är det. Denna man är inte att förväxla med Kjell Berg, rundbanepuffreskrämmare av internationell rang, nä, här talar vi om den lokale mannen, myten och tvåtaktsskrämmaren Källberg. Ynnesten att denne legendar ville byta några ord med Sätermannen visade att nämnde Säterman, när det kommer till sin spets, är mer motorman än motionär. Innan du och jag visste att det fanns nått som hette takter i en motor hade Källberg redan skrämt mängder av tvåtaktare till den nivå där vevaxlar sönderfaller likt borgerliga vallöften. Still going strong filas det ännu på nått litet projekt i pensionistens cykelkällare, att få höra lite om detta är manna för den ännu uppväxande motormannen, mer manna än en ny rekordtid på morgonpromenaden.

Ödmjukt

Overkill

 Överloppsgärning. Ett ord som inte längre brukas dagligen. Min son, trots att han både har ett gott ordförråd och inte längre är en liten pojk, hade inte riktig koll på vad det betyder. -Jo, men, du vet, när man liksom tar i mycket mer än vad som behövs..? När man till exempel, öh..

-Overkill, bröt Hundförerskan in.

-Jo, tänkte väl att det var nått sånt.

Medelåldern är en eländig och bedrövlig tid i en människas liv, syn, hörsel, tankeförmåga, spänst, uthållighet och andra egenskaper man inte ens hunnit lära sig att uppskatta desarmeras gradvis från din kropp på ett ytterst nedslående sätt. Min bra mycket bättre hälft visar dock att det finns hopp, trots att hon (mätt med almanackan något, mätt i erfarenhet och vishet massor) ligger före mig kan hon fortfarande kommunicera med ungdomar på ungdomars vis.

 Ödmjukt

Wasted years

Nä, gör det inte värre.

 På mitt förvärvsknäck fördes härom kvällen frågan på tal.

-Hur länge var det du jobbade som körskollärare? Denna till synes oskyldiga och ganska enkla fråga startade en olustig process inom mig. Tvingas bli påmind om sånt känns de dagar man inte är i psykiskt topptrim. Likt den nyktre alkoholisten, den gamle tjyven numer verksam i KRIS o andra som mäktat lyfta sin tillvaro till en högre nivå får man förstå och stå ut med att denna typ av frågor ställs av en nyfiken omgivning. Ibland är man bara inte riktigt i form att behöva stå till svars för nått man bevisligen tagit sig ur och lämnat bakom sig. Kan det inte få vara djävligt bra med det, vackert som fan så?

 I mitt fall ägnades närmare tio år åt denna korkade syssla. Visst träffades det många roliga/trevliga/intressanta/glada människor, visst värmde det ibland att få hjälpa någon med en sån stor sak som körkortet, visst fick jag många erfarenheter användbara i andra sammanhang. Men gör det bara inte, ödsla inte dag efter dag under flera år av ditt liv på att åka bil med folk som inte kan köra bil. Använd bara inte din tid till en syssla lika dum som att åka bil med folk som inte ens kan köra bil. I de mörkare stunderna finner jag tröst endast i det faktum att riktigt så dumt som Jehovas vittnen är det iallafall inte.

 Ödmjukt

Som vanligt

Även ett sketet litet mopedprojekt visar sig ta den invanda vägen...

 Som med så många andra projekt var inköpet av utgångsobjektet något av en slump, mest för att vara lite schysst mot en av sonens kompisar. O naturligtvis för att det är så svårt att låta bli att köpa motoriserade prylar som bjuds ut för små pengar... Projektet rullade småningom igång för att nån, som vanligt, nästintill brilliant idé fått fäste och grott till sig i de lavabevuxna partierna av Sätermannens hjärna. När garagepolare Bullman visade sig ha en likadan var "The great Maxi battle" på (blir så när pojkar tillåts leka utan flickvänners eller mammors övervakning). Skruvandet utfördes frekvent och i högt tempo! För att tappa farten, bli mer sporadiskt, stanna av och slutligen sjunka in i ett komaliknande tillstånd. Naturligtvis hela tiden med tanken, snart så! Under resans gång lades som brukligt inte bara onödigt stora slantar utan också onödigt stora tidsperioder som insats, ingen fara att satsa när man har vinstgaranti! Nå, även denna gång verkar det som det trots allt smugit sig in ett avsevärt antal nitlotter på vinst varje gång lottringen... Men snart så!

 Ödmjukt

Tack o hej!

  Blev bara så sugen på att få författa ett tack o hej inlägg. Sätermannens personlighetsstörning med rötterna i det autistiska spektrats nedre våningar, spetsad med ett uns ur schizofrenins yttre cirklar, bidrar sammantaget till att bokslut gör och känns skönt för honom. Inspirationen till detta ligger, som den trogne läsaren förstår, delvis i en annan avigsidesbloggares bekymerssamma funderingar väckta av det nya årets intåg. Nyheters intåg väcker även hos mig känslor av obehag, och mycket lyhörd för tidens strömningar som jag är (faktiskt ofta den som startar strömningarna) tar jag tillfället i akt att författa det efterlängtade sista inlägget. (Småningom kommer kanske ett andra sista inlägg, eller så självdör det hela i saknad av ingen. Detta, mina vänner, återstår ännu att se)
 I detta det sista inlägget skulle jag ta chansen att tacka er, mina vänner. Kul att nån brytt sig, kul att nån engagerat sig, kul att någon låtit sig roas. Om någon låtit sig oroas ser jag detta som ett framsteg, att förändra denna värld till en bättre plats har varit ett av denna bloggs blygsamma syften. Ett annat syfte för Sätermannen har varit att bli erkänd och berömd för sin litterära begåvning (vilket i förlängningen torde leda till i det närmaste arbetsbefriade inkomster). Att erbjuda medmänniskor en stunds nonsensavslappning är ännu ett syfte. Men den kanske främsta anledningen är naturligtvis att erbjuda Sätermannen en stunds sysselsättning.

 I detta det sista inlägget skulle jag naturligtvis också efter bästa förmåga tipsa er om vart ni i ert vilsna sökande skulle vända er fortsättningsvis. Du som hamnat här för de sporadiska inläggen om motorcyklar, motorcyklars historia och motorcyklars rejjsande hittar med fördel din framtida tillflykt i Nonshine bloggen, mer racing, mindre nonsens. Du som hamnat här för de mer existentiella grubblerierna ser lämpligen in i dig själv och låter det inre snurret ta form och uttryck i något kreativt. Måla en tavla, skriv en dikt eller starta en blogg... Är du här mer för de onödigt nördigt utvecklade språkinvecklingarna byter du med fördel till Mahognygroggs bloggen. Mahognybloggägare Lester är en kille som piskar upp, våldför sig på och utnyttjar det svenska språkets gamla fina ord och formuleringar på ett sätt som får det stackars språket att förnöjsamt lägga sig ner i tron att det blir stillsamt smekt på magen. Om små anekdoter kring Säter och grannstaden Hedemora är favoritbitarna byter du till motormannen Svantes betraktelser i Hojbygget bloggen. Merparten här är antagligen personligt bekanta med Sätermannen o kikar in för att lite nyfiket kolla av vad han skriver för dravel. Nå, ta så istället och besök honom för en stunds IRL ljug vid köksbordet, då ingår dessutom kaffe! Prickar du rätt tid kan du rentav få träffa den betydligt trevligare, snyggare och bättre hälften, Hundförerskan.

 I detta forum är bloggägaren självklart i sin fulla rätt att avhandla vad han känner för när (eller vid nästa tillfälle tid gives) han känner för det. Det ”tuffa” uttrycket det finns bara en regel: Det finns inga regler, är såå töntigt. SÅ TÖNTIGT. I linje med svarta T-shirts, döda skallar o annat ni känner till att Sätermannen har lite svårt för... Här försöker vi helt enkelt klara oss utan regelverk. Som följd därav är det tvivelsutan ok att göra ett sista inlägg, utan att ha för avsikt att låta det bli det sista.

 Ödmjukt

Produktiv

De flesta är snart klara

 Var för första gången på onödigt länge i Isgaraget (vårt trevliga lilla "klubbgarage" för den eventuellt oinsatte) o pulade lite härom kvällen. Project Haze, ett smaklöst moppeprojekt, väcktes med elstötar (via migsvetsen) ur sin koma. Nöjd med inte bara mitt flit utan även med tillvaron i stort myste jag vidare med lite pillande på några av de andra projekten. Tänkte att man nog borde blogga lite om hur pass produktiv man är som har så många påbörjade projekt samtidigt. Lite skruv, fordons o mekblogg som avbrott i Jehovashånet, de pessimistiska betraktelserna och djupsinningheterna bör bli prima fint för balansens upprätthållande, hyllande av Sätermannens förträffligheter blir alltid prima fint! Backade ur båset och tog ett foto på allt som står där. Reste belåten hemåt o slog mig ner med datamaskinen i knät för kvällsstunden i biblioteket. Döm om min förvåning och bestörtning när jag ser att garage"vännen" Lazon tagit samma foto och därtill bloggat om det! (albinracing) Hans vinkling var dock att alla oavslutade projekt skulle tyda på någon sort ineffektivitet hos Sätermannen!?!?

 Förbryllat  

Metafor

 Kukens satans vilken backdjävul. I Sätermannens nyare morgonpromenadssträckning ingår den, backhelvetet som startar med en stigning där jag inte lämnas något annat val än att blicka rakt upp i chefens nybyggda ”villa”, straxt före herresätet gör den så en tvär krök som för att visa mig: Till den där positionen kan du aldrig ta dig. Här finns dock något positivt i kråksången. Chefen, när han blickar ut genom fönstret, tvingas under en ganska god stund till inblick i allmogens verklighet. Den verklighet där Kreti, Pleti, Sätermannen och de andra medborgarna ur arbetarklassen förströr sig med promenader i motlut. Ty även de har, sin medellöshet till trots, en längtan att fylla den tid som givits dem. Länge fortsätter den sedan, länge, länge, backen, länge som svärfars tal under bröllopet, förutsägbar och malande som svärfars tal under bröllopet fortsätter den, och fortsätter. En bit in tar backens lutning så och lugnar sig till en mer barmhärtig nivå. Inte en nivå som möjliggör någon avslappning eller vila, men åtminstone en nivå så sansad att din strävan vidare kan fortsätta med mindre än full fart i maskin. Den suger sedan i sin långa enträgna utsträckning musten ur dig på ett sätt likt svärfars dotter gjorde åren efter bröllopet. Men så! Din enträgna kamp, de krafter du någonstans hittade förde dig till motlutets slut. Du står där ensam på toppen! Ensam, står du på toppen och har gått genom striden med livet i behåll! Du är inte hemma än, o du är heller inte ensam, inte i livet inte i striden. Du vet att härifrån ÄR det medlut. Härifrån kommer du att klara det. Det är över och känslan är underbar. Du vet att det går vägen, snart är du hemma.

 Ödmjukt

Vardag

Varför blir det alltid så här? Del 2

 Ja, i alla fall inte i betydelsen varje dag, som väl är. I betydelsen inget konstigt med detta, kan ske vilken dag som helst. (Just detta råkade för övrigt ske en helgdag)...

Hundförerskan frågade:

– Vad har du på gång? Helt utan förvåning i rösten.

-Jo vettu nån ville köpa en luftkyld tvåcylindrig skotermotor så då leta jag på en sån å den ä så tung å släpa på så då hämta ja skottkärran å Lazon råka köpa en buggy på impuls (hihi) så han ska få min gamla buggybilbana bara för å jävlas mä han å pallen hitta jag när jag leta efter banan å den ä möglig för dä ha vari så fuktigt nu så den ska jag slänga på tippskrindan å verktygen ä bara fö jag mecka lite med ismoppen när jag ändå va där nere i friggebon

-Jaha. Jag har gjort kaffe till dig.

Vissa av oss har bättre bättre hälfter än vi kunnat hoppas på.

 Ödmjukt

En dag på jobbet

 Lönearbete är av princip överskattat. Förvärvsknäck för snöd vinnings skull är en ond följd av marknadsekonomins teorier. Arbete som ger förströelse, kunskap, stimulans och nöje finns det däremot mängder av. Ibland kan du, om du har lite tur (o är en schysst männska så karman följer i ditt spår) kanske få lön för ett arbete som ger dig förströelse, kunskap, stimulans och nöje. Emellanåt kan det till och med bli så bra som på mitt knäck häromkvällen: Förströelse, stimulans, lön, helgtillägg, trevligt umgänge OCH god mat!

 Ödmjukt