08.00

i morse började mitt pass på förvärvsknäcket, då hade jag till min glädje redan njutit en 4 km morgonrunda. Motion är i Sätermannens värld en morgonsyssla men att hinna med motionen en morgon när skiftet börjar åtta har tidigare oftast setts som lite överkurs. Känslan av pigghet och nyttighet i kombination med att se det kära Säter vakna lämnade en angenäm mersmak! Detta skall bliva min melodi! Eller det får vi se, men fint var det i allafall. Under rundan sporrades Sätermannen av sin egen intellektualitet och började så smått skissa på ett blogginlägg. Då detta skissande blev stört av hädelser som trängde sig på får det kanske komma som ett annat inlägg vid ett annat tillfälle. En påträngande händelse, en händelse som återigen gav Sätermannen ett tecken på att han börjar uppnå mognad var när han på lite avstånd kände igen en gammal bekant. Bekantingen var en inte oatraktiv kvinna, en kvinna som är erkänt frisksportig, aerobicsinstruktör o lite sånt. Detta till trots ökade inte Sätermannen steglängden, tog heller inte ett extradjupt andetag och höll andan i syfte att dra in magmuskulaturen för att på så vis göra den mindre okulärt åskådlig, nä enda åtgärd blev att höja den högra handen till hälsning. En annan händelse blev passagen förbi den moderna träningslokalen. Genom fönstret kunde ett antal träningsfreak ses, ses när de i en svettdoftande lokal "gick" på en maskin som hjälpte dem att simulera promenad. Varför någon betalar för en articifiell instängd promenad när de äkta i Guds fria natur är gratis gav Sätermannen en stunds grubbleri. Antar att det finns någon koppling till Jehovas?
 Ödmjukt