Wasted years

Nä, gör det inte värre.

 På mitt förvärvsknäck fördes härom kvällen frågan på tal.

-Hur länge var det du jobbade som körskollärare? Denna till synes oskyldiga och ganska enkla fråga startade en olustig process inom mig. Tvingas bli påmind om sånt känns de dagar man inte är i psykiskt topptrim. Likt den nyktre alkoholisten, den gamle tjyven numer verksam i KRIS o andra som mäktat lyfta sin tillvaro till en högre nivå får man förstå och stå ut med att denna typ av frågor ställs av en nyfiken omgivning. Ibland är man bara inte riktigt i form att behöva stå till svars för nått man bevisligen tagit sig ur och lämnat bakom sig. Kan det inte få vara djävligt bra med det, vackert som fan så?

 I mitt fall ägnades närmare tio år åt denna korkade syssla. Visst träffades det många roliga/trevliga/intressanta/glada människor, visst värmde det ibland att få hjälpa någon med en sån stor sak som körkortet, visst fick jag många erfarenheter användbara i andra sammanhang. Men gör det bara inte, ödsla inte dag efter dag under flera år av ditt liv på att åka bil med folk som inte kan köra bil. Använd bara inte din tid till en syssla lika dum som att åka bil med folk som inte ens kan köra bil. I de mörkare stunderna finner jag tröst endast i det faktum att riktigt så dumt som Jehovas vittnen är det iallafall inte.

 Ödmjukt