Tack o hej!

  Blev bara så sugen på att få författa ett tack o hej inlägg. Sätermannens personlighetsstörning med rötterna i det autistiska spektrats nedre våningar, spetsad med ett uns ur schizofrenins yttre cirklar, bidrar sammantaget till att bokslut gör och känns skönt för honom. Inspirationen till detta ligger, som den trogne läsaren förstår, delvis i en annan avigsidesbloggares bekymerssamma funderingar väckta av det nya årets intåg. Nyheters intåg väcker även hos mig känslor av obehag, och mycket lyhörd för tidens strömningar som jag är (faktiskt ofta den som startar strömningarna) tar jag tillfället i akt att författa det efterlängtade sista inlägget. (Småningom kommer kanske ett andra sista inlägg, eller så självdör det hela i saknad av ingen. Detta, mina vänner, återstår ännu att se)
 I detta det sista inlägget skulle jag ta chansen att tacka er, mina vänner. Kul att nån brytt sig, kul att nån engagerat sig, kul att någon låtit sig roas. Om någon låtit sig oroas ser jag detta som ett framsteg, att förändra denna värld till en bättre plats har varit ett av denna bloggs blygsamma syften. Ett annat syfte för Sätermannen har varit att bli erkänd och berömd för sin litterära begåvning (vilket i förlängningen torde leda till i det närmaste arbetsbefriade inkomster). Att erbjuda medmänniskor en stunds nonsensavslappning är ännu ett syfte. Men den kanske främsta anledningen är naturligtvis att erbjuda Sätermannen en stunds sysselsättning.

 I detta det sista inlägget skulle jag naturligtvis också efter bästa förmåga tipsa er om vart ni i ert vilsna sökande skulle vända er fortsättningsvis. Du som hamnat här för de sporadiska inläggen om motorcyklar, motorcyklars historia och motorcyklars rejjsande hittar med fördel din framtida tillflykt i Nonshine bloggen, mer racing, mindre nonsens. Du som hamnat här för de mer existentiella grubblerierna ser lämpligen in i dig själv och låter det inre snurret ta form och uttryck i något kreativt. Måla en tavla, skriv en dikt eller starta en blogg... Är du här mer för de onödigt nördigt utvecklade språkinvecklingarna byter du med fördel till Mahognygroggs bloggen. Mahognybloggägare Lester är en kille som piskar upp, våldför sig på och utnyttjar det svenska språkets gamla fina ord och formuleringar på ett sätt som får det stackars språket att förnöjsamt lägga sig ner i tron att det blir stillsamt smekt på magen. Om små anekdoter kring Säter och grannstaden Hedemora är favoritbitarna byter du till motormannen Svantes betraktelser i Hojbygget bloggen. Merparten här är antagligen personligt bekanta med Sätermannen o kikar in för att lite nyfiket kolla av vad han skriver för dravel. Nå, ta så istället och besök honom för en stunds IRL ljug vid köksbordet, då ingår dessutom kaffe! Prickar du rätt tid kan du rentav få träffa den betydligt trevligare, snyggare och bättre hälften, Hundförerskan.

 I detta forum är bloggägaren självklart i sin fulla rätt att avhandla vad han känner för när (eller vid nästa tillfälle tid gives) han känner för det. Det ”tuffa” uttrycket det finns bara en regel: Det finns inga regler, är såå töntigt. SÅ TÖNTIGT. I linje med svarta T-shirts, döda skallar o annat ni känner till att Sätermannen har lite svårt för... Här försöker vi helt enkelt klara oss utan regelverk. Som följd därav är det tvivelsutan ok att göra ett sista inlägg, utan att ha för avsikt att låta det bli det sista.

 Ödmjukt