På väg mot skoj
Sätermannen hade igår en hel del borden och några enstaka måsten. Istället gjordes ett vuxet val, sonen gavs ett telefonsamtal och talades in i att låta sina måsten bero medan han slog följe med sin gamle far till Hedemoras crossbana. Längesedan, onödigt längesedan det lektes något på en crossbana för Sätermannen (lyckligtvis inte lika länge sedan Sätermannen o hans son lekte tillsammans med motorcyklar, alltid nått). Första turen var snudd på en skrämmande upplevelse, så stora hopp de har nuförtiden! Glädjande, mycket glädjande var dock att de styvt tio år gamla crossbrallorna för första gången kanade ner längs rumpan och att flåset räckte lika bra som ivern. Lyckliga biverkningar av morgonmotionerandet förmodar jag! Men sen så! Andra passet hade jag pillat lite på nån skruv till dämpningen (mer för att känna mig som en storfräsare än för att jag verkligen begriper vad det gör för skillnad i det tekniska), framförallt hade huvudet vaknat (och fått en boost av pillandet som fick mig att känna mig som en storfräsare), ivern växt och lusten stigit till rejäla nivåer. Mera lust, iver o lite varmkörd medförde mera attack o rätt var det var hölls varvtalet på den härliga gamla pappsmällan där den började prata med mig! Sätermannen var "In the mode!" Ni vet när det stämmer, rullar på o bara är njutningsfullt! Det glada tillropet från Iron Maidens gamla Live klassiker fyllde mitt huvud. Euforin från ungdomens spisande av god hårdrock till hög volym är samma känsla, njutning är njutning. Du och alltet är ett och det finns bara lycka.
Ödmjukt
2 kommentarer:
Jag beundrar förmågan att med några få ord beskriva känslan...
Jag märker att sovande tävlingsmänniskan i dig vaknar allt mer och allt oftare lite här och där. Bara en sån sak som att crossbrallorna känns för stora tyder på en gynnsam kaloriförbränning.
Skicka en kommentar