Gick till Specsavers
Alla som varit där, vi som är där, alla vet att medelåldern är en eländig, nästintill tragisk, tid i en människas liv. Men! En bra sak är att nu är det OK att köpa sina kompisar! De här läsglasögonen till exempel, mina nya bästisar. Redan på eftermiddagen (ibland redan under förmiddagen) längtar jag efter att få gå och lägga mig. Att gå och lägga sig innebär nämligen en finfin ursäkt till förkovring medelst läsning en liten stund i väntan på Herr Blund. O lässtunden i sin tur innebär en ursäkt att få använda dessa! Världen blir så mycket större, så mycket skarpare, så mycket tydligare. Därigenom blir den också så mycket enklare att förstå och så mycket mindre energikrävande. Att få somna med känslan av lite koll på läget gör mumma för sömnen. Mummad sömn ger så mycket godare förutsättningar inför den vakna tiden nästa dag. Prima fint.
Anledningen till den grälla kulören är alls icke någon modeslavshysteri hos Sätermannen. Nej, det är helt enkelt ett sätt att skilja dem från Hundförerskans betydligt stramare varianter på temat. Skulle de hamna i hennes rotation är de, likt den generation som växt upp med Vilse i pannkakan påstås vara, för evigt förlorade.
Ödmjukt
1 kommentar:
Nej Nej Nej. Dom är inte mina kompisar. Det som Stockholmarna och förresten dom som tycker Stockholmska är häftigt kallar dessa tingestar för ”glajor” men heter glasögon är inte det minsta kul för mig som i min närsynthet föddes med glasögon på näsan. När jag skall ta itu med kvällens läsning så kan jag njuta av att få ta av mig dom eftersom min syn alltid varit bra från näsan och ut till ca 25 cm. Resten av dygnet oavsett avstånd så får jag lida av detta kostsamma handikapp, så kom inte och kalla dom kompisar. För övrigt tycker jag medelåldern och begynnande överålder enbart känns positivt så det så.
Skicka en kommentar