48.46

Fyrtioåttafyrtiosex. 48.46. Fyrtioåtta minuter och fyrtiosex sekunder! 48.46. När man gjort nått riktigt bra får man skryta lite. Sätermannen hade för två år sedan aldrig rört sig i motionssyfte, för ett år sedan aldrig sprungit längre än 1km, igår sprang han en hel djävla mil på tiden fyrtioåtta minuter och fyrtiosex sekunder, det ÄR riktigt bra. Inför loppet talade jag om tio kilometer eftersom det i mina öron av någon anledning lät kortare än en mil. Så här efteråt säger jag gärna att jag sprang en hel djävla mil på 48.46! Något som började som en avlägsen fantasi gled över till en avlägsen förhoppning för att därifrån bli en realistisk målsättning för att återigen via sviktande självförtroende så sakteliga anta formen av en förhoppning. Men! Målmedvetenhet, envishet, tjurskallighet och några andra egenskaper jag inte heller visste att jag besatt, tillsammans med bra harar och lyckliga omständigheter gav den önskade, förhoppade och tvivlade på utgången som innebar en mycket mycket nöjd Säterman.
 Vad som sker med mina "promenader" härifrån svävar dock ännu i oklarhet, är lite orolig att denna framgång för min planering, målmedvetenhet och fysiska träning skall balla ur å det grövsta så man rätt vad det är har anmält sig till nån mara nånstans, Sätermannen har ju beskrivits som något av en missbrukarpersonlighet, det som görs görs med iver... Min önskan är att det fortsatta motionerandet kan hållas på en sund kravlös nivå.
 Ödmjukt