Love is in the air!
Mattsvart är en bra grund. Kräver
inte alltför mycket av underarbetaren o köps billigt i enkel
spruttbutt både här och där. Sen brukar det balla ur. Flammor,
Malteserkors och kracklack var hur det ballat ur här. Förvånad att
dödskallarna lyste med sin frånvaro.
Ni som varit med ett tag vet att
Sätermannen har lite svårt för den typ av ”manlighet” som
representeras med svarta T-shirts, skallar, kors och skräckinjagande
hårväxter i ansiktet. Sjömoppen behövde ”avmannas” lite för
att bli en värdig kärlekens krigare, så min vän
dekalkomanimanufaktörn vidtalades. Mattsvart är en bra grund. På
det ett stort härligt gott rött hjärta (ett hjärta e alltid rött,
ett hjärta har alltid rätt. Imperiet). Planerna på söta,
kärleksfulla flammor i vit pärlemor skippades till förmån för
mängder av söta, små hjärtan i pärlemor.
Känns bra att inte vara en del i och
bygga ytterligare på den brutalitet, styrka, o tuffhet som
motorcykelintresset tyvärr ibland förknippas med. Istället hade vi
med enkla medel ordnat en söt tank som hjälper den gamla
motorcykeln att sprida ett kärlekens, glädjens och samförståndets
budskap.
Sen kör vi ifrån de djävlarna.
Ödmjukt
8 kommentarer:
Love, Peace and Understanding.
Peace brother.
/Tomas
Vad är kracklack.
Har förövrigt lika åsikt som du angående dödskallar, tatueringar och annat tufft. Tribalsvennarna får hålla sig till det, en hård karl behöver behöver ej visa upp det, räcker med att man vet själv.
Tribalsvenne är ett fantastiskt föraktfullt uttryck i all sin genialiska enkelhet!
Kracklack är nån sorts sprejjsgrejjs som läggs under (eller över, vet faktiskt inte riktigt) täcklacken för att få den att spricka upp, krackelera.
Härligt att fler klarar sig utan de tydligen i många fall oumbärliga attributen. Gillas starkt
Per
Samstämmigheten är total hör jag...
Tongångarna tenderar att dra åt ett förringande av tatueringar.
Hmmm...
Vad tror fröknarna att samhälleliga obelisker som till exempel Kiviks marknad, eller alla kringresande tivolin hade varit utan dessa utsmyckade hjältar?
Vad skulle förresten den legendariska sjöfarten hade varit utan egna initiativ med nål och tusch?
Jag vill framhålla att det finns en stor skillnad mellan den Tarantinoinfluerade tribalkulturens gymfantaster och övriga, mer traditionalistiska kroppsbefläckare.
På en seriös debattsida som denna tycker jag att man kan förvänta sig en något mer nyanserad diskussion, fri från stigmatisering och förvridna schablonbilder av svenskt kulturarv.
Just det, glömde bort...
Vansinnigt klämmig tank!
-Om du försöker efterlikna språket från Svenska Dagbladet och Dagens Nyheters debattsidor kommer jag att ge dig bättre betyg. Sade en gång en svenskfröken till det yngel som långt senare skulle bli Sätermannen. -Då tar jag hellre ett dåligt betyg. Svarade ynglet kaxigt till den svenskfröken han aldrig haft något förtroende för. Att ses som föreståndare för en seriös debattsida är något som behöver tid att sjunka in...
Angående stigmatiseringen måste jag dock ge dig helt rätt! Lågt av mig, en den utanförställde människans vän och förespråkare.
Fan vad jag får skämmas ofta sen du kom in i mitt liv...
Verkligen smakfuult att ha den grönaktiga smörjan på bål och extremiteter om ålderdomen hinner ifatt kåldolmen till självbefläckare.
I de flesta fall är det tyvärr något smaklöst motiv som utförts av någon klåpare, och dumt nog placerat på ställen som inte kan döljas av normala klädesplagg.
Det borde vara en tre månaders betänketid mellan tanke och utförande. Värst är det när självbefläckaren uppfattar sig som tuff och cool efteråt, vilket verkar vara orsaken till hälften av kluddet, dvs. "image".
Skicka en kommentar