Att en illiterat soffpotatis börjar
motionera och därefter startar sig en blogg är särdeles
osannolikt. När det väl hänt är det därför kanske inte ens
konstigt att bland motorer, skrönor, pessimistiska livsbetraktelser
och Jehovashån som ligger i bloggarens naturliga sfär är det de
små, få och okunniga inläggen om träning som från allmogen röner
viss uppskattning. Stumma ben är ett sånt där uttryck de svänger
sig med på sport TV, tills nu har det varit en uttryck utan innebörd
för min del. Efter morgonens ”promenad” är Sätermannen en
insikt rikare. Orken o flåset fanns där, men benen helt enkelt
vägrade röra sig i ett raskt tempo, istället betedde de sig som
ett par frusna tallstockar. Man lär så länge man lever, man lever
så länge man lär.
Ödmjukt
2 kommentarer:
Det är därför det heter. "Rör på påkarna"
Vid det här väglaget ska du väl ha träet under fötterna, eller plastiken.
Skicka en kommentar