En försynt liten gest i det godas kamp

Förr var det bättre. Det anser alla gubbjävlar. I många avseenden har de rätt. Många gubbjävlar är också macknostalgiker. Djävligt konstigt egentligen, trodde jag var en av de få som tycker det är roligt att tanka. Oljeburkar, skyltar, tändstift och annat som hör macken till bringar stor glädje, kanske för att de minner om det förr där allt var bättre. Kanske för att de minner om den tid då gubbjäveln var en ung stark karlakarl som servade sitt åkdon själv. Vilket som, med viss inblick i branschen har jag rätt att förakta Statoil, rätt att hålla dem som ansvariga för att startat den "trend" där mackar kränger korv och läsglasögon, där mackar snor kunder från de lokala små butikerna genom sina extrema öppettider, där mackar tappat nästintill all koppling till motorismen, där mackar inte längre förestås av en äldre herre med oljig trasa i overallfickan, där mackar är en stor del i den "utveckling" gubbjävlar anser vara av ondo.

Det lilla händelseförlopp som utspelar sig i den stulna seriestrippen (Kapten Stofil, Joakim Lindengren) har faktiskt i alldeles levande livet hänt Sätermannen. Han är emellanåt en principfast gubbjävul.
 Ödmjukt