Sätermannen fortsätter sitt engagemang
Barnstjärna är förvisso ett ord vi hunnit vant oss vid, barn som blir stjärnor på nått (film oftast?) är en gammal företeelse. Ingen katastrof kanske, men vore det inte trevligt om barn fick vara barn o bara ha så där ansvarslöst kul som vi hela tiden sedan drömmer om att kunna ha i vuxen ålder?
Sexig är väl kanske inte heller det så tokigt, Sätermannens själ, hjärta, tillit och mer tillhör Hundförerskan, men hans öga kan ibland uppskatta ett bart kvinnoben... (Att "tvingas" försöka få kärlek och ren överlevnad med sex som instrument är dock särdeles olustigt). Sexiga barn? Nä. Det är iallafall ett område som bör reserveras för oss som passerat puberteten. Stjärnor eller ej.
Selfie? En bild på sig själv? För att få synas en liten stund i ett brus som inte bryr sig? Ett brus där alla bara bryr sig i sin stund i ljuset? Ett brus som får ungdomar att tro att syns du inte finns du inte. Om ingen gillar dina bilder är du inget värd? Människovärde mina unga vänner mäts inte i antal gilla klick utan i de små handlingarna du utför till någon annans förmån. Förvisso framstår Sätermannen som en självgodhetens mästare, men för att kunna skämta på det temat på ett sånt sätt att det mottas som just skämt måste du stå på en trygg bas av självkänsla byggd av äkta omtanke och kärlek från din omgivning.
Barnstjärnans sexiga selfie innebär, enligt mitt sätt att se det, en mycket olustig kombination av många olustiga fenomen. Man kunde förstås trösta sig med att barnstjärnan i just den här nyheten nått den aktningsvärda åldern av 21 år, men i en värld där vi anses slut vid 22 och barn vid 21 lämnas det inte mycket spelrum för ett alldeles vanligt välmående alldagligt liv...
Det VAR bättre förr, som alla gamla gubbjävlar säger.
Ödmjukt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar