I samband med
hundförerskans inflytt härförleden (känns bara bra) blev det
aktuellt med en liten röjning, hon är en mycket rar kvinna så allt
jag vill ha kvar får jag naturligtvis ha kvar. Däremot hade hon
inga invändningar, inga invändningar alls, när jag föreslog att
den avbildade gamla klockan skulle få gå till nån närbelägen
loppis. Detta urverk är nämligen det mest ungkarliga
inredningsföremål hon säger sig ha kännedom om.
Ödmjukt
1 kommentar:
Efter att jag valt att intressera mig för det långt ifrån blygsamma spegeluret upptäcker jag till min stora förtjusning att någon har smyckat fönstersmygen på ett sätt som hade gjort självaste Carl Larsson grön av avund! - Vansinnigt vackert!
Självfallet inser jag att mitt uppenbart skönmålande utspel kan uppfattas en aning servilt, dock är andemeningen en annan än att stryka bloggägaren medhårs...
En liknande uppvisning av den estetiska förmågan tarvar ett uppmuntrande ord och en broderlig axelklapp!
Skicka en kommentar