48.46

Fyrtioåttafyrtiosex. 48.46. Fyrtioåtta minuter och fyrtiosex sekunder! 48.46. När man gjort nått riktigt bra får man skryta lite. Sätermannen hade för två år sedan aldrig rört sig i motionssyfte, för ett år sedan aldrig sprungit längre än 1km, igår sprang han en hel djävla mil på tiden fyrtioåtta minuter och fyrtiosex sekunder, det ÄR riktigt bra. Inför loppet talade jag om tio kilometer eftersom det i mina öron av någon anledning lät kortare än en mil. Så här efteråt säger jag gärna att jag sprang en hel djävla mil på 48.46! Något som började som en avlägsen fantasi gled över till en avlägsen förhoppning för att därifrån bli en realistisk målsättning för att återigen via sviktande självförtroende så sakteliga anta formen av en förhoppning. Men! Målmedvetenhet, envishet, tjurskallighet och några andra egenskaper jag inte heller visste att jag besatt, tillsammans med bra harar och lyckliga omständigheter gav den önskade, förhoppade och tvivlade på utgången som innebar en mycket mycket nöjd Säterman.
 Vad som sker med mina "promenader" härifrån svävar dock ännu i oklarhet, är lite orolig att denna framgång för min planering, målmedvetenhet och fysiska träning skall balla ur å det grövsta så man rätt vad det är har anmält sig till nån mara nånstans, Sätermannen har ju beskrivits som något av en missbrukarpersonlighet, det som görs görs med iver... Min önskan är att det fortsatta motionerandet kan hållas på en sund kravlös nivå.
 Ödmjukt

Speak to me Hammersmith!

På väg mot skoj

Sätermannen hade igår en hel del borden och några enstaka måsten. Istället gjordes ett vuxet val, sonen gavs ett telefonsamtal och talades in i att låta sina måsten bero medan han slog följe med sin gamle far till Hedemoras crossbana. Längesedan, onödigt längesedan det lektes något på en crossbana för Sätermannen (lyckligtvis inte lika länge sedan Sätermannen o hans son lekte tillsammans med motorcyklar, alltid nått). Första turen var snudd på en skrämmande upplevelse, så stora hopp de har nuförtiden! Glädjande, mycket glädjande var dock att de styvt tio år gamla crossbrallorna för första gången kanade ner längs rumpan och att flåset räckte lika bra som ivern. Lyckliga biverkningar av morgonmotionerandet förmodar jag! Men sen så! Andra passet hade jag pillat lite på nån skruv till dämpningen (mer för att känna mig som en storfräsare än för att jag verkligen begriper vad det gör för skillnad i det tekniska), framförallt hade huvudet vaknat (och fått en boost av pillandet som fick mig att känna mig som en storfräsare), ivern växt och lusten stigit till rejäla nivåer. Mera lust, iver o lite varmkörd medförde mera attack o rätt var det var hölls varvtalet på den härliga gamla pappsmällan där den började prata med mig! Sätermannen var "In the mode!" Ni vet när det stämmer, rullar på o bara är njutningsfullt! Det glada tillropet från Iron Maidens gamla Live klassiker fyllde mitt huvud. Euforin från ungdomens spisande av god hårdrock till hög volym är samma känsla, njutning är njutning. Du och alltet är ett och det finns bara lycka.
 Ödmjukt

Per Landin

Sätermannen ger sig in i samhällsdebatten

Soppkök till Stockholms hemlösa skulle stoppats om herr Landin vid Trafikkontoret inte stött på patrull i form av människor med förmåga till både tankeverksamhet och medmänsklighet. "Det är inte önskvärt ur stadens synpunkt att skapa träffpunkter för människor med särskild problematik på allmän plats och i synnerhet inte på stadens centrala torg." För en utomstående kan det tyckas underligt att en Säterbo inte hyllar denna trafikrådsbyråkrats inställning då Säters blotta existens till stora delar kommer sig av denna syn att udda typer skall hållas från "allmänheten" Nå, även om vi Säterbor i dryga etthundra år hjälpt fint folk att slippa imbeciller, idioter och andra sinnesslöa i sin närhet fanns redan vid vårt kända mentalsjukhus byggnation en tanke att vårda och hjälpa dessa "människor med särskild problematik". För att vara en människa med särskild problematik krävs nämligen först och främst att man är människa... En människa som behöver hjälp bör kunna få det, kanske rent utav av andra människor som har bättre förutsättningar?
 Tröttsamt, mycket tröttsamt, denna syn att människor med psykiska problem per definition skulle vara farliga (tydligen i grupp riktigt farliga) för Svenssons, Sätermannens erfarenhet är snarare att de i många fall är ensamma stackare som i liten omfattning ens vistas bland Kreti och Pleti. – Det här riskerar att bli en freakshow, det kanske man inte tänker på. Det man har i huvudet är att man vill göra en insats och dela ut mat, men risken är att man förvandlar en plats till ett zoo, säger Per Landin till Metro. Personligen känner jag inte alls dig Per, men jag har hört att 1700-talet letar efter dig...

Ödmjukt

Sätermannen roar sig

Ja klippa gräs är ju förstås inte speciellt roligt. Men! När man nån enstaka gång, det händer inte ens en gång per säsong, får chansen att åstadkomma en nyklippt rak o fin kant mot grannen pedantens oklippta rufs, då är det faktiskt lite roligt.

 Ödmjukt

En riktig idiot

Sätermannen svarar i telefonen, en vuxen mans stämma hörs: -Hej, jag ser att du har en besiktigad fungerande motorcykel till salu på Blocket. -Japp, stämmer bra det! -Vill du byta den mot en trasig kinesisk EU moppe?
 Ödmjukt?

Sätermannen, en idiot

Finn ett fel

Hundförerskan har bett länge nu. Å när man ber snällt får man ibland som man vill, så idag satte jag fart med de där odlingslådorna hon tyckte att jag skulle kunna snickra ihop. Tveksamt om jag kunde...
 Ödmjukt

Sätermannen, en idiot?

Jo, visst har många tyckt det många gånger. Men att konstatera att motard är bland det roligaste en människa kan syssla med o sedan sälja hjulen ger dem väl ändå rätt? ? Färre prylar, flera slantar är förvisso en tes jag, som så många andra motormän, ibland rabblar för mig själv. Men precis som när den rabblas av bättre hälfter brukar det vara till ingen nytta. En plats i garaget o en slant i fickan har liksom bara en lösning. Ibland slås jag, som så många andra motormän, av idén att man kanske skulle ha lite färre leksaker o istället nyttja dem oftare än man flyttar dem? Sivagnscrossen kanske kommer att användas istället för den här prylen? Blir därtill liksom lite tvingad att få ihop supermonon nu för att ha en encylindrig slicks pryl att leka med. Nå, att sälja när det finns kunder är förstås ett visdomsord Sätermannen kan vara stolt över att för denna gångs skull tagit till sig!
 Å som om inte dessa anledningar vore många och bra nog hörs ofta Peter Lemarc i mina tankar: -En del lär sig aldrig att gå när allt är som bäst.
Men mest troligt köper jag väl snart en annan uppsättning hjul. Motard är bland det roligaste man kan syssla med. Inte heller Sätermannen vill vara en idiot.

 Ödmjukt

Nya kompisar

Gick till Specsavers

Alla som varit där, vi som är där, alla vet att medelåldern är en eländig, nästintill tragisk, tid i en människas liv. Men! En bra sak är att nu är det OK att köpa sina kompisar! De här läsglasögonen till exempel, mina nya bästisar. Redan på eftermiddagen (ibland redan under förmiddagen) längtar jag efter att få gå och lägga mig. Att gå och lägga sig innebär nämligen en finfin ursäkt till förkovring medelst läsning en liten stund i väntan på Herr Blund. O lässtunden i sin tur innebär en ursäkt att få använda dessa! Världen blir så mycket större, så mycket skarpare, så mycket tydligare. Därigenom blir den också så mycket enklare att förstå och så mycket mindre energikrävande. Att få somna med känslan av lite koll på läget gör mumma för sömnen. Mummad sömn ger så mycket godare förutsättningar inför den vakna tiden nästa dag. Prima fint.

 Anledningen till den grälla kulören är alls icke någon modeslavshysteri hos Sätermannen. Nej, det är helt enkelt ett sätt att skilja dem från Hundförerskans betydligt stramare varianter på temat. Skulle de hamna i hennes rotation är de, likt den generation som växt upp med Vilse i pannkakan påstås vara, för evigt förlorade.

 Ödmjukt

Sätermannen tar sitt förnuft till fånga

Suzuki TS 125 ER

Säljes av Sätermannen. 10 maj 15:54. Ta bort, ändra, förnya annonsen.

2 500:-

Säter

• Modellår: 1980 eller äldre
• Fordonstyp: Offroad

Ett otäckt, hårt, metalliskt ljud hörs när man kickar runt den... Men tändningen fungerar! (Ja, sånär som på själva låset) I stort sett komplett och förvånansvärt hela kåpor, tank och avgasrör. För övrigt nästintill ett klappvrak som ser ut att ha tillbringat tid på sjöbotten...

Den stora annonssidan fick hjälpa Sätermannen med ett moget beslut. Tydligen finns det dock fortfarande de som orkar lägga sin tid på gammalt mök, det saltade priset till trots fann den snart en ny ägare.

Ödmjukt

Återvinning

Minns ni historien om datorn? Till Hundförerskans förfäran fick min ödmjuka inbjudan till spekastning över mitt förkastliga agerande ringa gehör. Istället framkom åsikter om att den djäveln kom lindrigt undan! Å jag o min kära som verkligen ville ha stöd i min önskvärda beteendeförändring... Nå ja, nu är den iallafall tack vare en skicklig datamek tillbaks i de levandes skara.

Å för den gamla hårddisken (ett av de stora problemen med datorer är tydligen att hårddiskarna inte är konstruerade för fysiskt/mekaniska krafter av någon större art) väntar nu ett öde kanske bättre än den förtjänar. Underlägg till Sätermannens kaffekopp. Inga ringar på skrivbordet!

 Ödmjukt

För övrigt

Anser jag nog att inlägget "Heter Duga", trots sin på ett sätt geniala enkelhet, är det sämsta hitintills.

 Ursäkta

Vänner

Ser till min förtjusning att tvenne av mina åkdon ställts ut till allmänhetens beundran i samband med den gamla motorstaden Hedemoras traditionella krimskramsmarknad. Sätermannen är upptagen med att bedriva lönearbete och under tiden fortgår hans mytbildning via vänners försorg!
 Ödmjukt

Lite ordning

Den "nyinredda" övre hallen har hittills, likt de flesta andra ytor inom husets väggar, främst präglats av Hundförerskans smak och intressen. Men nu så! Nu börjar det bli lite ordning, Sätermannens existens har så smått börjat göra avtryck i hemmets utsmyckning.
 Ödmjukt

Bönestund

Det här med motorer spårar för vissa nästan ur o blir till en religion... Mest troligt är dessa bägge vänner (den ene till och med son, gissa vilken?) till Sätermannen av den sort där det spårat ur. För inte krånglar väl en Fransk buss o en Österrikisk hoj?

Modernare puffra har du inte sett på denna blogg, kommer antagligen heller inte att få se.

 Ödmjukt

De här heter Duga

 Ödmjukt

Vilodag

 Ja inte från morgonpromenad, men från FIAT tex (alla som är djävligt glada att det inte finns nån förbannad FIAT modell som är döpt till 133 räcker upp handen!) o från arbete för de rättrogna Lutheranerna. Sätermannen var sannerligen inte upplagd i morse, stel i merparten av kroppens delar o därtill trött. Men, jag har förstått o känt att det är de dagar man är minst sugen det gör mest gott, så ut jag gav mig och upp för berget. Normalt svänger jag halvvägs upp av mot centrum för att kunna snegla på min attraktiva spegelbild i handlarnas skyltfönster, denna morgon gick spåret istället rätt upp o sen rätt ner, en U-sväng o rätt upp o rätt ner igen. När vägen går tvärs över ett berg två gånger måste man liksom bli lite flåsig även om man inte är på humör att gå för full maskin, dessutom känns det lite lättare en dag när ambitionen inte är på topp att inte befinna sig så långt hemifrån någonstans längs vägen... Någon expert i ämnet har påstått att uppförsbackar är bra för att bygga konditionen, och det lite tyngre motståndet gör tydligen att, för de som kommit längre än Sätermannen och kan o vill, det blir lättare att koncentrera sig på tekniken. Utförslöpor ger tydligen muskler då det kräver mer att bromsa självrullet än att trycka upp drivet. Kondition OCH muskler låter som en match made in Heaven. Idag var jag sannerligen duktig!
 Ödmjukt

132

Twincam moroten ur de här lite lyxigare Fiatarna blev i vissa kretsar väldans poppis i folkrace. Högvarvig italiensk ingeniörskonst hängandes bakom axeln i nån VW variant gav, likt Hobbex snabbgashandtag, riviga starter.

Folkrace

 Ödmjukt

131

Svenskens sinnebild av FIAT, oälskad slit o släng.

Köpte en gång en alldeles färskkrockad sån här för tre burkar folköl. Gjorde ingen jättevinst på den. Sätermannen ägde en gång en sån här i folkraceutförande.

Folkrace

  Ödmjukt

130

Det visste ni inte att det fanns även en sån här FIAT! Nån gammal Påve reste i en bepansrad, förhöjd limo-variant av den här när han besökte Polen. Sätermannen reste sånär i en sån här i sin ungdom när han sökte en bil med stor motor o dragkrok för att transportera folkracebilen. Fiat 130 föll inte förrän i finalen mot en BMW med 200cc större morot.

Folkrace

 Ödmjukt

Grattis Kärestan!

Hoppas du haft en fin dag. Å hoppas du är glad åt din elektriska Scholl fotfil, inte varje födelsedag du får precis vad du önskar dig.

 Ödmjukt o kärleksfullt