Populär

Populariteten för denna webbens baksidas avigsida är i dalande. Brukar hålla mig för god för det basalt enkla knepet med snygga tjejer. När situationen så kräver desperata åtgärder bör man vidtaga desperata årgärder. Tösen på bilden är ung, rar, söt (dessutom snäll, men det syns ju inte) Bevisligen tilldrar hon sig följdaktligen också massans uppmärksamhet. De söta jyckarna slänger jag för säkerhets skull också in, söta jyckar tilltalar säkert många. Och i morgon skriver jag nog nått om  motion igen.

 Ödmjukt

Rökning är skadligt

Hundförerskan hade tappat spänningen, ja i sin bil alltså. Även om hon genom sina tidigare vagnar, kombinerat med umgänget med en halvslö Sätermannen, blivit onödigt van att medföra ett extra batteri och startningskablar, ville hon ha det fixat tillbaks till vanlig, enkel, assistansfri nyckelstart. Dissekeringen av generatorn gav detta fynd: Filtret från en fimp inklämt bakom kåpor och kablage, ända in mellan självaste kolen i regulatorn. Kanske var detta ändå inte boven. De fyrtiotusen mil kolen tjänstgjort hade tagit ut sin rätt i ett ansenligt slitage. Men vem vet, har för mig att jag läst nånstans att rökning i kombination med KOL är djävulskt dåligt?
 Ödmjukt

Luckad kanna

Större är bättre

Antar att medelåldern här är hög nog för att begreppet skall förstås, och nickas igenkännande till. Visserligen hade det redan på min tid övergått till jackad kolv, men vi fick åtminstone lära oss att det var samma sak som gamlingarnas luckade kannor. För eventuella ungdomar får farbror förklara att det här är en pryl som hoppar upp o ner i alla moppemotorer, jo även i din. För länge sedan, jättelänge sedan, tom så länge sedan att man inte trimmade genom att koppla sitt Gameboy till databoxen, kunde man få mopeden att gå lite fortare om man micklade med den här grunkan. Jo, det är sant. Men den var på den tiden det var svartvitt, iallafall var Polisbilarna svartvita. Jo, det är också sant.

 Ödmjukt

The naked starter

Isracingen är en sport som attraherar människor av ett lite udda slag. Som de entusiaster och sköningar de är står de dock för vad de sagt, även om det sagts under ett Geneverrus.

 Ödmjukt

Hård

På riktigt.

Jomen, tar man sin teleorange dödskallefria långgaffel till Isracingen är man hård.

På riktigt.

 Ödmjukt

Äntligen

På väg fram till racets första heat, årets första för Sätermannen.

Är så Isracing säsongen igång! Sätermannen reste, tillsammans med ett par mycket goda vänner, till metropolen Bollnäs för att bevittna ett race. Ett mycket trevligt race skulle det visa sig. Många jämna fina fighter, trevligt och fungerande arrangemang, någon spektrokulör vurpa utan person eller allvarlig maskin skada, kaffe o varmkorn, kallt om tårna och glada återseenden med gamla bekantingar i publiken. Precis som det skall vara.

Gles parkering med stor andel halvskabbiga bussar hör till.

Precis som det skall vara blev Sätermannen resans chaufför alltmedan kamraterna blev berusade (Flaggpunchen var dock ett nytt inslag). I strävan att låta allt vara sig likt klev självklart vännen Picken runt i depån försedd med burköl och träskor.

En gammal kompis med på ovalen höjer spänningen (och Vargarnas poängskörd)

Frusen publik, i ringa antal, hör till.

En något större publik vore naturligtvis önskvärt, om inte annat för att arrangörerna åtminstone inte skall behöva skjuta slantar ur egen ficka till alla de ideella timmar de satsar, men förhoppningsvis kommer aldrig varken Kreti, Pleti eller den korkade massan att hitta hit, detta är ett andningshål vi motormän behöver ha ifred för att stå ut i den nuvarande tingens ordning.

Återväxt i form av Roadracingåkare som efter sista heatet körde upp för licens på denna "crosshoj". 

Hemresan hade, som traditionen bjuder, sitt första stopp på pizzerian i Alfta. Tack för, som vanligt, god service och gott överseende med fyllskallar från Dalarna!

 Ödmjukt

Jag älskar att äga

 Råkade visst ge en liten känga till de blå i mitt förra inlägg. Eftersom detta är Public Service måste vi enligt lag nämna att även de röda ofta snackar skit. Ber samtidigt om ursäkt till Jehovas för att ni, tillfälligt, ställts utanför fokus. Dessutom, inte lagstadgat utan för att Sätermannen är en schysst kille, bjuder han på lite pluspropaganda för de blå. En fin gammal slogan de använde sig av förr, inte det förr när allt var bättre, utan det förr som inte var för så länge sedan. Jag älskar att äga.

Visst är det kul att ha prylar! En sån har jag/har jag haft är ju bland det bästa vi vet att säga när vi samspråkar med andra motormän! Tänkte, inte helt långsökt, på detta budskap när jag härom dagen stod i hundgården (jo, jag vet, det var enklast men blev inte helt lyckat att bygga in förrådet bakom hundgårdens stängsel..) och funderade. Hmm, Phazern jag skulle göra rent förgasarna på för att få en lättstartad skoter nu när säsongen verkar vara här, vilken av snöhögarna var det nu igen..?

Ödmjukt

Berg

 Motionsinläggen säljer som regel bra. Nakna kändisar och bantningstips förmodligen bättre. En blädder i min telefonbok visar att jag inte känner någon som kan betraktas som kändis utanför en begränsad krets, och troligen kan jag heller inte förmå ens de enstaka lokala kändisarna att näcka för att höja läsekretsen i Sätermannen the blogg till tre personer. Mitt bantningstips funkar alldeles prima skitfint, alldeles prima skitfint, men kräver för mycket, alldeles för mycket, för att det någonsin skall uppnå någon popularitet och sälja tidningar, böcker o föreläsningar: Ät mindre, rör dig mer. Så jag får stillsamt fortsätta berätta små anekdoter från mina försiktiga morgonpromenader.

 Min främsta tillgång i motionsspåret är att jag är en ganska enkelspårig kille, är jag på promenad så ÄR jag på promenad, att stanna o tala med någon är inte att tänka på när man ÄR på promenad. Så är det. I morse startades det som vanligt upp över berget o vidare ner mot centrum. Nästan där gjordes ett mycket sällsynt undantag. När Källberg visar halt tecknet stannar man. Så är det. Denna man är inte att förväxla med Kjell Berg, rundbanepuffreskrämmare av internationell rang, nä, här talar vi om den lokale mannen, myten och tvåtaktsskrämmaren Källberg. Ynnesten att denne legendar ville byta några ord med Sätermannen visade att nämnde Säterman, när det kommer till sin spets, är mer motorman än motionär. Innan du och jag visste att det fanns nått som hette takter i en motor hade Källberg redan skrämt mängder av tvåtaktare till den nivå där vevaxlar sönderfaller likt borgerliga vallöften. Still going strong filas det ännu på nått litet projekt i pensionistens cykelkällare, att få höra lite om detta är manna för den ännu uppväxande motormannen, mer manna än en ny rekordtid på morgonpromenaden.

Ödmjukt

Overkill

 Överloppsgärning. Ett ord som inte längre brukas dagligen. Min son, trots att han både har ett gott ordförråd och inte längre är en liten pojk, hade inte riktig koll på vad det betyder. -Jo, men, du vet, när man liksom tar i mycket mer än vad som behövs..? När man till exempel, öh..

-Overkill, bröt Hundförerskan in.

-Jo, tänkte väl att det var nått sånt.

Medelåldern är en eländig och bedrövlig tid i en människas liv, syn, hörsel, tankeförmåga, spänst, uthållighet och andra egenskaper man inte ens hunnit lära sig att uppskatta desarmeras gradvis från din kropp på ett ytterst nedslående sätt. Min bra mycket bättre hälft visar dock att det finns hopp, trots att hon (mätt med almanackan något, mätt i erfarenhet och vishet massor) ligger före mig kan hon fortfarande kommunicera med ungdomar på ungdomars vis.

 Ödmjukt

Wasted years

Nä, gör det inte värre.

 På mitt förvärvsknäck fördes härom kvällen frågan på tal.

-Hur länge var det du jobbade som körskollärare? Denna till synes oskyldiga och ganska enkla fråga startade en olustig process inom mig. Tvingas bli påmind om sånt känns de dagar man inte är i psykiskt topptrim. Likt den nyktre alkoholisten, den gamle tjyven numer verksam i KRIS o andra som mäktat lyfta sin tillvaro till en högre nivå får man förstå och stå ut med att denna typ av frågor ställs av en nyfiken omgivning. Ibland är man bara inte riktigt i form att behöva stå till svars för nått man bevisligen tagit sig ur och lämnat bakom sig. Kan det inte få vara djävligt bra med det, vackert som fan så?

 I mitt fall ägnades närmare tio år åt denna korkade syssla. Visst träffades det många roliga/trevliga/intressanta/glada människor, visst värmde det ibland att få hjälpa någon med en sån stor sak som körkortet, visst fick jag många erfarenheter användbara i andra sammanhang. Men gör det bara inte, ödsla inte dag efter dag under flera år av ditt liv på att åka bil med folk som inte kan köra bil. Använd bara inte din tid till en syssla lika dum som att åka bil med folk som inte ens kan köra bil. I de mörkare stunderna finner jag tröst endast i det faktum att riktigt så dumt som Jehovas vittnen är det iallafall inte.

 Ödmjukt

Som vanligt

Även ett sketet litet mopedprojekt visar sig ta den invanda vägen...

 Som med så många andra projekt var inköpet av utgångsobjektet något av en slump, mest för att vara lite schysst mot en av sonens kompisar. O naturligtvis för att det är så svårt att låta bli att köpa motoriserade prylar som bjuds ut för små pengar... Projektet rullade småningom igång för att nån, som vanligt, nästintill brilliant idé fått fäste och grott till sig i de lavabevuxna partierna av Sätermannens hjärna. När garagepolare Bullman visade sig ha en likadan var "The great Maxi battle" på (blir så när pojkar tillåts leka utan flickvänners eller mammors övervakning). Skruvandet utfördes frekvent och i högt tempo! För att tappa farten, bli mer sporadiskt, stanna av och slutligen sjunka in i ett komaliknande tillstånd. Naturligtvis hela tiden med tanken, snart så! Under resans gång lades som brukligt inte bara onödigt stora slantar utan också onödigt stora tidsperioder som insats, ingen fara att satsa när man har vinstgaranti! Nå, även denna gång verkar det som det trots allt smugit sig in ett avsevärt antal nitlotter på vinst varje gång lottringen... Men snart så!

 Ödmjukt

Tack o hej!

  Blev bara så sugen på att få författa ett tack o hej inlägg. Sätermannens personlighetsstörning med rötterna i det autistiska spektrats nedre våningar, spetsad med ett uns ur schizofrenins yttre cirklar, bidrar sammantaget till att bokslut gör och känns skönt för honom. Inspirationen till detta ligger, som den trogne läsaren förstår, delvis i en annan avigsidesbloggares bekymerssamma funderingar väckta av det nya årets intåg. Nyheters intåg väcker även hos mig känslor av obehag, och mycket lyhörd för tidens strömningar som jag är (faktiskt ofta den som startar strömningarna) tar jag tillfället i akt att författa det efterlängtade sista inlägget. (Småningom kommer kanske ett andra sista inlägg, eller så självdör det hela i saknad av ingen. Detta, mina vänner, återstår ännu att se)
 I detta det sista inlägget skulle jag ta chansen att tacka er, mina vänner. Kul att nån brytt sig, kul att nån engagerat sig, kul att någon låtit sig roas. Om någon låtit sig oroas ser jag detta som ett framsteg, att förändra denna värld till en bättre plats har varit ett av denna bloggs blygsamma syften. Ett annat syfte för Sätermannen har varit att bli erkänd och berömd för sin litterära begåvning (vilket i förlängningen torde leda till i det närmaste arbetsbefriade inkomster). Att erbjuda medmänniskor en stunds nonsensavslappning är ännu ett syfte. Men den kanske främsta anledningen är naturligtvis att erbjuda Sätermannen en stunds sysselsättning.

 I detta det sista inlägget skulle jag naturligtvis också efter bästa förmåga tipsa er om vart ni i ert vilsna sökande skulle vända er fortsättningsvis. Du som hamnat här för de sporadiska inläggen om motorcyklar, motorcyklars historia och motorcyklars rejjsande hittar med fördel din framtida tillflykt i Nonshine bloggen, mer racing, mindre nonsens. Du som hamnat här för de mer existentiella grubblerierna ser lämpligen in i dig själv och låter det inre snurret ta form och uttryck i något kreativt. Måla en tavla, skriv en dikt eller starta en blogg... Är du här mer för de onödigt nördigt utvecklade språkinvecklingarna byter du med fördel till Mahognygroggs bloggen. Mahognybloggägare Lester är en kille som piskar upp, våldför sig på och utnyttjar det svenska språkets gamla fina ord och formuleringar på ett sätt som får det stackars språket att förnöjsamt lägga sig ner i tron att det blir stillsamt smekt på magen. Om små anekdoter kring Säter och grannstaden Hedemora är favoritbitarna byter du till motormannen Svantes betraktelser i Hojbygget bloggen. Merparten här är antagligen personligt bekanta med Sätermannen o kikar in för att lite nyfiket kolla av vad han skriver för dravel. Nå, ta så istället och besök honom för en stunds IRL ljug vid köksbordet, då ingår dessutom kaffe! Prickar du rätt tid kan du rentav få träffa den betydligt trevligare, snyggare och bättre hälften, Hundförerskan.

 I detta forum är bloggägaren självklart i sin fulla rätt att avhandla vad han känner för när (eller vid nästa tillfälle tid gives) han känner för det. Det ”tuffa” uttrycket det finns bara en regel: Det finns inga regler, är såå töntigt. SÅ TÖNTIGT. I linje med svarta T-shirts, döda skallar o annat ni känner till att Sätermannen har lite svårt för... Här försöker vi helt enkelt klara oss utan regelverk. Som följd därav är det tvivelsutan ok att göra ett sista inlägg, utan att ha för avsikt att låta det bli det sista.

 Ödmjukt

Produktiv

De flesta är snart klara

 Var för första gången på onödigt länge i Isgaraget (vårt trevliga lilla "klubbgarage" för den eventuellt oinsatte) o pulade lite härom kvällen. Project Haze, ett smaklöst moppeprojekt, väcktes med elstötar (via migsvetsen) ur sin koma. Nöjd med inte bara mitt flit utan även med tillvaron i stort myste jag vidare med lite pillande på några av de andra projekten. Tänkte att man nog borde blogga lite om hur pass produktiv man är som har så många påbörjade projekt samtidigt. Lite skruv, fordons o mekblogg som avbrott i Jehovashånet, de pessimistiska betraktelserna och djupsinningheterna bör bli prima fint för balansens upprätthållande, hyllande av Sätermannens förträffligheter blir alltid prima fint! Backade ur båset och tog ett foto på allt som står där. Reste belåten hemåt o slog mig ner med datamaskinen i knät för kvällsstunden i biblioteket. Döm om min förvåning och bestörtning när jag ser att garage"vännen" Lazon tagit samma foto och därtill bloggat om det! (albinracing) Hans vinkling var dock att alla oavslutade projekt skulle tyda på någon sort ineffektivitet hos Sätermannen!?!?

 Förbryllat  

Metafor

 Kukens satans vilken backdjävul. I Sätermannens nyare morgonpromenadssträckning ingår den, backhelvetet som startar med en stigning där jag inte lämnas något annat val än att blicka rakt upp i chefens nybyggda ”villa”, straxt före herresätet gör den så en tvär krök som för att visa mig: Till den där positionen kan du aldrig ta dig. Här finns dock något positivt i kråksången. Chefen, när han blickar ut genom fönstret, tvingas under en ganska god stund till inblick i allmogens verklighet. Den verklighet där Kreti, Pleti, Sätermannen och de andra medborgarna ur arbetarklassen förströr sig med promenader i motlut. Ty även de har, sin medellöshet till trots, en längtan att fylla den tid som givits dem. Länge fortsätter den sedan, länge, länge, backen, länge som svärfars tal under bröllopet, förutsägbar och malande som svärfars tal under bröllopet fortsätter den, och fortsätter. En bit in tar backens lutning så och lugnar sig till en mer barmhärtig nivå. Inte en nivå som möjliggör någon avslappning eller vila, men åtminstone en nivå så sansad att din strävan vidare kan fortsätta med mindre än full fart i maskin. Den suger sedan i sin långa enträgna utsträckning musten ur dig på ett sätt likt svärfars dotter gjorde åren efter bröllopet. Men så! Din enträgna kamp, de krafter du någonstans hittade förde dig till motlutets slut. Du står där ensam på toppen! Ensam, står du på toppen och har gått genom striden med livet i behåll! Du är inte hemma än, o du är heller inte ensam, inte i livet inte i striden. Du vet att härifrån ÄR det medlut. Härifrån kommer du att klara det. Det är över och känslan är underbar. Du vet att det går vägen, snart är du hemma.

 Ödmjukt

Vardag

Varför blir det alltid så här? Del 2

 Ja, i alla fall inte i betydelsen varje dag, som väl är. I betydelsen inget konstigt med detta, kan ske vilken dag som helst. (Just detta råkade för övrigt ske en helgdag)...

Hundförerskan frågade:

– Vad har du på gång? Helt utan förvåning i rösten.

-Jo vettu nån ville köpa en luftkyld tvåcylindrig skotermotor så då leta jag på en sån å den ä så tung å släpa på så då hämta ja skottkärran å Lazon råka köpa en buggy på impuls (hihi) så han ska få min gamla buggybilbana bara för å jävlas mä han å pallen hitta jag när jag leta efter banan å den ä möglig för dä ha vari så fuktigt nu så den ska jag slänga på tippskrindan å verktygen ä bara fö jag mecka lite med ismoppen när jag ändå va där nere i friggebon

-Jaha. Jag har gjort kaffe till dig.

Vissa av oss har bättre bättre hälfter än vi kunnat hoppas på.

 Ödmjukt

En dag på jobbet

 Lönearbete är av princip överskattat. Förvärvsknäck för snöd vinnings skull är en ond följd av marknadsekonomins teorier. Arbete som ger förströelse, kunskap, stimulans och nöje finns det däremot mängder av. Ibland kan du, om du har lite tur (o är en schysst männska så karman följer i ditt spår) kanske få lön för ett arbete som ger dig förströelse, kunskap, stimulans och nöje. Emellanåt kan det till och med bli så bra som på mitt knäck häromkvällen: Förströelse, stimulans, lön, helgtillägg, trevligt umgänge OCH god mat!

 Ödmjukt

En fågel?

 Ett plan? Stålmannen? Sätermannen? Nej, det är ett GOTT NYTT ÅR!

Precision?

Det är fult att peka.

 Kolvdags igen. Pilen mot utblåset, säkert som att Jehovas knackar dörr. En stake vänd så att bulten träs i mellan insug och utblås har jag hittills aldrig hört talas om/sett på vykort/stött på. Trots att det känns ytterst osannolikt har det, som alla andra tekniska lösningar, antagligen av någon någon gång av någon anledning på någons maskin testats. Men inte på min snöskoterpuffra, nä. Här misstänktes snarare en undermålig produkt från en av de minst nogräknade lågprisproducenterna i nått land där den stackars arbetskraften får 25 öre timmen för att manufakturera värdelösa kopior. Tji fick Sätermannen, istället ytterligare en lärdom. Polaris har av diffus anledning valt att märka sina kolvar med pilen mot magneten. (Vilket jag naturligtvis med hjälp av en knasterstudie räknat ut redan innan "svaret" Googlades fram!)

 Ödmjukt

Hjälp

 Han önskade sig lite hjälp till släpvagnskörkortet han håller på att ta.

 Ödmjukt

Tradition

Samma vägg som förra året som förra året som förra året som förra året som förra året som...

 Just den här tiden på året känner man lite extra för att inte förändra saker, ting o förehavanden. I svenska hem letas antagligen mängder av artefakter, reliker och ikoner fram ur förråd för att ställas på samma plats som förra året den här tiden. Nå, att låta allt vara som vanligt och att gå lite tillbaks till sina rötter ger en mysig känsla av trygghet, det kan vi vara värda.

 Ödmjukt

Veckans vishet

 Får man som man vill behöver man inte tjata.

 Ödmjukt

Himmelriket

Doftgran

 Den himmel de rättrogna talar om passar kanske inte alla smakinriktningar (å enligt Jehovas ryms ju heller inte speciellt många där) detta kan vara bakgrunden till den här teorin om individuella himmelriken. Var och en får det himmelrike just de önskar. Nå, om det förhåller sig så och Sätermannen sköter sina kort så till den grad att Per med boken, den viktigaste av bokföringar, ger sitt klartecken på den yttersta dagen kommer också ni att bjudas in som gäster. Bjudas in till ett paradis där det doftar underbart av förbränd tvåtaktsolja, och om det spelas bakgrundsmusik i de saligas boning kommer det att utföras av en harpaspelare så skicklig att hen med utsökt precision efterhärmar pingel-ljudet från en stressad kylfläns.

 Ödmjukt

Tank

Love is in the air!

Mattsvart är en bra grund. Kräver inte alltför mycket av underarbetaren o köps billigt i enkel spruttbutt både här och där. Sen brukar det balla ur. Flammor, Malteserkors och kracklack var hur det ballat ur här. Förvånad att dödskallarna lyste med sin frånvaro.

Ni som varit med ett tag vet att Sätermannen har lite svårt för den typ av ”manlighet” som representeras med svarta T-shirts, skallar, kors och skräckinjagande hårväxter i ansiktet. Sjömoppen behövde ”avmannas” lite för att bli en värdig kärlekens krigare, så min vän dekalkomanimanufaktörn vidtalades. Mattsvart är en bra grund. På det ett stort härligt gott rött hjärta (ett hjärta e alltid rött, ett hjärta har alltid rätt. Imperiet). Planerna på söta, kärleksfulla flammor i vit pärlemor skippades till förmån för mängder av söta, små hjärtan i pärlemor.

Känns bra att inte vara en del i och bygga ytterligare på den brutalitet, styrka, o tuffhet som motorcykelintresset tyvärr ibland förknippas med. Istället hade vi med enkla medel ordnat en söt tank som hjälper den gamla motorcykeln att sprida ett kärlekens, glädjens och samförståndets budskap.

Sen kör vi ifrån de djävlarna.

 Ödmjukt

Banalt

  Känner att gårdagens inlägg gränsade till banalt. En ordinär historia om en vanlig bruksbil är under vad man bör kunna förvänta sig av en litterär begåvning som Sätermannen. Att bilen ifråga är mycket körglad o att inte ens Sätermannens liv är sprängfyllt av intressanta anekdoter utgör egentligen inga förmildrande omständigheter. Uppskrytande av ett specifikt bilmärke framför något annat är inte bara banalt utan också lite barnsligt. Nå, när man bildgooglar banalt dyker en söt, blond tjej upp. Detta är synnerligen banalt i kampen om uppmärksamhet i mediebruset. Att kämpa för uppmärksamhet i mediebruset är även det banalt... Hoppas att nästa inlägg blir något av intresse för någon. Vi får se.

Ödmjukt.

Körglädje

  Genom en kombination av tveksamt omdöme och tur (bägge dessa på Sätermannens konto, den bättre hälften har naturligtvis inga brister i sitt omdöme, tyvärr heller inte i samma omfattning den tur hon påstår att jag i min egenskap av mindre vetande tycks besitta) blev Hundförerskan härom aftonen med ny bil. Naturligtvis är den inte ny i betydelsen just lämnat fabriken, utan ny i betydelsen ny i hennes ägo. Bilar är för oss bruksföremål som inte tillåts äta upp någon större del av ekonomin, trots detta är det naturligtvis skoj om bilen är skoj. Denna vagn har sin stora kaross, sin lilla motor och sina fyrtio tusen mil till trots en balans, substans och respons som med lätthet och snabbhet lockar fram arton-åringen ur den mogne mannen (för en man uppstår visserligen detta med vilket motoriserat fordon som helst...) Riktigt skitkul att trycka in antiantispinnknappen och ta ett varv till runt handlarnas parkering!

Dagens tips. Livet är för kort för att åka något annat än BMW.

 Ödmjukt.

Ibland

 Men lyckligtvis bara ibland, blir jag så barnsligt obstinat.
 Ödmjukt

Stumma ben

 Att en illiterat soffpotatis börjar motionera och därefter startar sig en blogg är särdeles osannolikt. När det väl hänt är det därför kanske inte ens konstigt att bland motorer, skrönor, pessimistiska livsbetraktelser och Jehovashån som ligger i bloggarens naturliga sfär är det de små, få och okunniga inläggen om träning som från allmogen röner viss uppskattning. Stumma ben är ett sånt där uttryck de svänger sig med på sport TV, tills nu har det varit en uttryck utan innebörd för min del. Efter morgonens ”promenad” är Sätermannen en insikt rikare. Orken o flåset fanns där, men benen helt enkelt vägrade röra sig i ett raskt tempo, istället betedde de sig som ett par frusna tallstockar. Man lär så länge man lever, man lever så länge man lär.

 Ödmjukt

Saker man kan o saker man inte kan

 I förmiddags drog jag lite el i nya sovrummet, faktiskt så kan jag lite grundläggande om det. Reste senare till grannbyn för att reparera en snöskoter åt en bekant, även snöskoterreparationer bemästrar jag hjälpligt. På hemvägen svängde jag förbi vännen Picken o hjälpte honom konstatera att de idéer han hade om dödmansgreppets inkoppling på ismoppen var riktiga, koppla lite el på fordon från före CAN bus kan jag. Hemkommen igen hjälpte jag Hundförerskan med sänghimmelmonteringen (bygga sådana kan hon, o tillsammans kunde vi montera den) alltmedan jag väntade på flipperspelsmekanikern som skulle komma förbi under eftermiddagen.

Reparera flipperspel kan jag inte. När flippermeken tittat, provat o kliat sitt huvud visste han också, med säkerhet, att Sätermannen inte kan reparera flipperspel. Om jag inte låtit mina okunniga fingrar pilla på saker de inte begrep hade nog inte felen varit fler och större än att det vid det här laget fungerat, men istället krävs nu något ytterligare besök av expertisen innan poängen tas... Tapetseringsförsök och lödningar som nyligen lags tid och bränts livslust på borde lärt mig detta. Uppenbart är jag lite för trög och lite för envis för att ta lärdom. Flipperspel av de årgångar som intresserar Sätermannen är dessutom elektromekaniska, alltså uppbyggda så att el får mekaniska saker att hända, eftersom jag kan lite om el o lite om mekanik borde det ju gå... Flipperspelsreparationer ska jag tametusan ta o lära mig!

 Ödmjukt

Dåligt samvete, sämre ursäkt

Skäms

  Låg i ett mysigt Fredagsbad och läste ikapp på Mahognybloggen, konstaterade att den gode Lester fått till det tom bättre än vanligt. Djup, insikter, sedvanligt Fredagsdrickande, Kung Bore och Fröken Boye. Bland annat. Kände en liten sorg över att jag i min egenskap av Godtemplare inte heller denna Fredag kunde bidra med någon rusromantisk ögonblicksbild. Tänkte att man nog borde skicka någon annan liten uppmuntrade kommentar vid något tillfälle. Tänkte att det tillfället kanske kunde vara ikväll. Tänkte på nått annat o kollade istället Sätermannens blogg, vore ju kul om någon kommenterat det senaste inlägget. Fick ett samvete gränsande till rysligt dåligt när jag förstod att jag inte bara underlåtit att göra Lester glad utan dessvärre istället gjort honom ledsen! För detta finns ingen godtagbar ursäkt. Den mediokra ursäkt jag ändå tar till för att i någon mån dämpa samvetets brus får bli att tapetsering och lödning trots allt har vissa gemensamma nämnare. Att de båda handlar om sammanfogning är den uppenbart värdelösa ursäkten, den något mindre dåliga ursäkten är att de har det gemensamt att Sätermannen försöker överskyla det faktum att hans medfödda talanger och hans inlärda kunskaper på dessa områden underträffar varandra så till den milda grad att han försöker hålla sin självkänslas luftintag över vattenlinjen genom att skylla på yttre omständigheter. Yttre omständigheter och Jehovas vittnen.

Ödmjukt.

Idiotsysslelistan

Eldgaffel

  Lödning. Lödning ska vi idag fylla på idiotsysslelistan med. Liksom vid tapetsering smyger under sysslans utövning sig på ett språk som man egentligen inte vill ta i sin mun, liksom vid tapetsering fås vid lödningssysslan en kraftig och kännbar försämring av humöret, liksom vid tapetsering lämnar lödningen en människa med känslan att hon förlorat en stund av sitt liv. Förmodligen är också någon Jehovas inblandad någonstans i denna maliciösa avart av svetsning. Förstår inte hur det ens på papperet ska vara möjligt att lyckas med slik operation, en uppvärmning till smältpunkten för den använda tennlegeringen är så vitt jag kan förstå kärnan i denna process, men det enda Sätermannen någonsin lyckats få varmt med lödkolven är ett o annat finger.?. Detta oaktat om lödkolven varit dyr, billig, skitbillig eller av den ålderdomliga modell som monteras på en gasolflaska och uppvärms medelst denna.

 Ibland hade mitt liv varit enklare om jag haft mindre envishet och mer slantar. I det stora hela är min tillvaro dock helt OK, å nu börjar jag med stigande ålder och därtill hörande förstånd få en liten lista på vad jag skall undvika för att hålla tillvaron så.

Ödmjukt.

Veckans sanning

 En man med en biltrailer är aldrig utan vänner.
 Ödmjukt

Präzision

En jordfräs är ingen ursäkt för ett hafsverk ansåg Triumph Werke Nürnberg 

  Att förr var bättre och att tyska prylar är gedigna är fördomar vi alltid kan lita på. Hittade i kväll ytterligare bevis för dessa teser, båda i en pryl. Se bara märkningen på en tysk kolvtopp från förr.

 Ödmjukt.

Anonym

 Jäklar i min låda! Den första anonyma kommentaren! Nån som inte ingår i min bekantskapskrets ingår i läsekretsen, alternativt någon ur bekantskapskretsen vill inte förknippas med min läsekrets. Vilket som, Sätermannen börjar tydligen bli ett fenomen att räkna med.
 Ödmjukt

Bodypump

Återigen lite motionsblogg...

 Så hette det visst. Nån typ av motionsform som kollegan lurade med mig på i förmiddags, kvinnans list övergår, med råge, mannens förstånd. Visst var det skönt att få röra på sig och visst fick kroppen en inte obehövlig genomkörare, detta trots att jag i min ödmjukhet använde 50 % av de vikter den trettonåriga tösen framför mig hade på sin stång. Men nä, jag kommer inte att frekventera träningslokalen. Saknas taktkänslan samtidigt som koordinationsförmågan och kroppskontrollen är låg och förmågan att förstå talade instruktioner är tveksam gör man med fördel annat med sina Lördagsförmiddagar. Sätermannen är dessutom mer av en enstöring än ett anpassat flockdjur, ensamma promenader längs ensliga grusvägar får även fortsatt bli melodin här. Tvivelsutan är jag ändå nöjd med min morgon. Lite nöjd för att jag vågade. Lite nöjd för att jag orkade.

Dagens tips: Gör något du inte förväntade dig av dig själv.

 Ödmjukt.

46

Världens mest kände doktor?

  Än så länge är inläggsantalet inte stort nog att firas med en Fiat-modell. Däremot har den här gossen definitivt gjort sig förtjänt av en hyllning. Kanske är han den störste hittills. Alldeles säkert är han bra reklam för FIAT.

 Ödmjukt.

Det längsta inlägget hittills

"Slängt" var arbetsnamnet, sen drog det iväg och blev det längsta inlägget hittills...

 En eventuell köpare svarade på en av de annonser jag nyligen lagt upp på den stora annonssidan: Sälj den inte, du kommer att ångra dig, så löd hans slutsats. Förmodligen har han rätt. Detta fick mig att tänka på de prylar man inte ens sålt utan helt enkelt bara slängt. Det är skönt OCH skoj att få slänga saker, ett avslut som passar väl med min neuropsykiatriska störning SAMTIDIGT som det frigör utrymme till nya projekt! Min far berättade mer än en gång för mig och min bror historien om den där Cheva -59:an han sålde för 800:- (med dagens ögon får det i det närmaste betraktas som att den slängdes) Det man gärna glömmer är att detta utspelade sig i en tid då en Chev 59:a var värd 800:- Saker o ting är nämligen aldrig värda mer än det man kan få någon att betala för dem. Även om det, med facit i hand, ibland visar sig inte ha varit det bästa beslutet kan man alltid trösta sig med att om inte en massa människor slängt en massa prylar skulle det fortfarande finnas massor av allt o inget skulle vara värt nått.

 Nå, några av de saker jag själv varit delaktig i slängningen av och det senare visat sig vara inte alldeles klokt är: Mängder (mängder) av Zündapp moppedelar. I en tid när äldre mopeddelar såldes till ungdomar för fattiga för att leka sönder nya moppar o man själv nyss fyllt körkort och av sin mor ombads flytta alla de där prylarna som fortfarande låg ivägen och skräpade var slängningen inget korkat beslut. I dag däremot finns det de som lever, gott, på att kränga Zündapp prylar.. En Suzuki T 125 Stinger (hoppas konstproffesor Urban gör vettigare med sin tid än hänger här på avigsidans baksida, så han slipper lida). Till mitt försvar får sägas att jag försökte avstyra det hela, men den rättmätige ägaren förtjänade naturligtvis sin vetorätt, och endast förgasarna spardes till framtida moppetrimningar. Idag är visserligen killen ifråga någotsånär ansedd när det kommer till att ”piffa upp” pappsmällor så helt tokigt blev det ju inte. Lite tokigt blev det dock när jag några år senare på ett födelsedagskalas kunde tala om för en annan av de inbjudna att de där planerna på att spåra sin gamla 125:a och köpa tillbaks den för en finrenovering som trevligt pysselarbete i verkstaden, de planerna kunde han släppa..

slängd

En Amazon 123 GT, komplett med den speciella GT ratten körde vi på skroten efter att kört slut på den vid den lokala folkracebanan. Mängder (mängder) av delar till BMWs 02-serie. En komplett BMW 2000 i anständigt skick. Osv...

 Men! Förutom tidigare nämnda tröst är det dessutom med visshet så att jag sparat MASSOR av skit helt i onödan.

 Ödmjukt

Men va faan

Varför blir det alltid så här?

 I´m to old for this shit, som han sa Bruce Willys redan i nån av de första Die Hard filmerna. Å likt förbannat bara rullar det på igen o igen, o igen. Jag har ju byggt upp ett anständigt bibliotek av god facklitteratur, ställt in en insliten gammal skinnfåtölj, skaffat en riktigt anständig fotpall, ÄKTA fårskinn till vovven, där hon gärna ligger troget vid husses fötter, köpt läsglasögon (hos en regelrätt optiker, ett sånt steg in i vuxenvärlden tar man inte på Rusta). Allt är alltså klart för att under den kallare årstiden luta sig tillbaks, förkovra sig och njuta av tillvaron. 

 På nått djävla vis hamnar jag ändå ute i kylan släpandes på nått gammalt skrot runt ikring i södra Dalarna. Igen o igen, o igen. Eftersom jag är för gammal för sånt skit o inte ska göra det nå mer finns det heller ingen anledning att köpa den där skåpbilen så prylarna kan lastas enkelt och fraktas ”inomhus”, å heller ingen anledning att skaffa den där fyrkrafsaren som lätt drar släpet genom gyttjan o snön. Nå, om du som har skåpbilen eller fyrhjulsdriften med en tillräckligt liten prislapp hör av dig kanske jag tar förnuftet till fånga och anpassar mig till den verklighet jag tycks fastnat i. Skulle du sen vara av den stammen som gör affärer ”the old fashion way”, pryl mot pryl, har vi förutsättningarna att komma överens då jag tydligen sitter på ett prylöverskott...

 Ödmjukt

GRATTIS!

 Min gode vän dekalkomanimanufaktörn ringde idag och bjöd till födelsedagskaffe. Trettio år blir han just idag, Arne. Arne Anka. Nu likväl som då en sanningsägare, levnadskonstnär o dysterkvist (med all rätt) av rang. Vi högtidlighöll vår gamle antihjälte med ett mycket passande kalas: Lågprisfolköl, uppvärmt kaffe, kalla varmkorvar med kort datum och fådd gratiskaka. Mellan tuggor och klunkar läste vi på gamla strippar och gladdes åt fina minnen som kom till oss: Arne förklarar eländet med fattigdom, Arne förklarar meningslösheten med livet för vagnbarn, Arne förklarar precis HUR dumt det är att åka Ålandsbåt, Arne snoppar av stroppig kassörska, Arne...

Ankan är en sån den missförstådda och oknullade manlighetens hjälte att den nygifte dekalkomanimanufaktörn och den nyblivne sambon Sätermannen nästintill känner o längtar tillbaks till den kvasicharm som endast ges av eländiga ensamma bakrus...

Ödmjukt

Bring it on!

Nu så, kung Bore. Nu är du välkommen hit. Gräsklipparn är undanställd, nej, den fick ingen service denna höst heller, men en Klippo som varit med sedan förra hälften av 80-talet klarar sig utan sånt fjoll. Sommarhjulen är tvättade o på väg in i förrådet. Trädgårdsmöblerna är tvättade och I förrådet (!) Sparkcyklarna är även de på väg till förrådet. Det pengaslukande svarta hålet hundförerskan kallar husbilen är lyckligtvis sedan länge uppställd på nån annans loge. Moppen är tvättad och i ett varmt ”transitförråd” i väntan på transport till brorsans uthus. Hundförerskan har grävt ner de sista stackars blomstren som väntade på vinterförvaring o röjt lite bland krattor o liknande redskap. Planeringen för hur ismoppen, o sjöbilen skall bli klara i tid har tittats lite på. Skoterreservdelar har beställts. Låt snön vräka ner, vi är i fas!

Ödmjukt

Familjesöndag

 Hundförerskan lånade ut dragbil, sonen raggade upp trailer, lånade ut spännband o bistod med det praktiska, specialvovven S.O.Y.A  inspekterade (och godkände), döttrarna ska få träna sladdning med den. Denna gamla BMW vi släpade hem efter ett fynd på den stora auktionssidan blir sannerligen ett familjeprojekt! Just ja! Sonen blir ju inblandad på ytterligare ett sätt, han och de andra ungdomarna kommer att få se sig omkörda av en farbror i kalsongblå bil med takräck när sjön fryst till ordentligt.

Alldeles tydligt är Sätermannen på rätt spår

Ödmjukt

Ord överflödiga

 Ödmjukt

Lugnt o fint

 Nu kan vi behöva varva ner med något rart och vackert.

  Ödmjuk igen.

Helvetes förbannade djävla röv...

 Nä, det här är ingen djävla byggblogg. Men tapetsering har för i helvete INGENTING med byggnation/renovering att göra! Tapetsering är blott och enbart en förbannad idiotsyssla. Å detta är ett forum där bloggägaren kan och får ondgöra sig över fenomen han helst skulle slita inälvorna ur. Med sina bara händer. Spränga i små (små) delar, förgöra delarna med frätande syra, elda ner resterna av delarna, urinera över askan och slutligen sparka skiten åt helvete. Själva idén att smycka sina väggar med uppklistrat kulört papper är så inihelvete dum att den antagligen kommer från någon Jehovas. Det eller den Onde själv. Hur faan kan en djävla pappersbit vara stark nog att stå emot den tvättäkta kirurgskalpell jag fått av min halvskumme polare som genom sina suspekta kontakter fått den i sin besittning, men ändå klen nog att skrynkla sig av att man försöker stryka ut den över en limkladdig vägg? Hur i helvete kan mönstret passa uppe vid taket, men inte en meter ner på väggen? Går det överhuvudtaget på nått djävla vis att undvika limkladd på gladsidan av den förbannade tapeten?

Dra åt helvete.